IN LOVE WITH AN ANGEL

 Det var vår nu och jag och Zayn hade varit tillsammans i snart ett år.  Och jag älskade han mer för varje dag som gick.  Han var helt enkelt underbar. Vi gick hand i hand genom en prak som jag inte visste namnet på.

TVÅ OCH EN HALV VECKA SENARE- JULAFTON

- Okay, everybody listen up! ropade Trisha högt för att tysta allt och alla. It's time to open the gifts! Alla barnen från Zayns släkt sprang fram och satte sig framför granen spända över att få se vad dom fått i julklapp.

- Oh my god, look it's santa! ropade en av zayns yngre kusiner och sprang fram till tomten. Jag log stort. Zayn hade övertalat mig att fira jul hemma hos han i Bradford. Jag tvekade i början men efter många om och men så gav jag mig. Trisha hade blivit bättre. Hon hade blivit frisk fortare än jag trodde. Nu så var hon sig själv det ända som var skilnad var att hon fortfarande hade ett plåster i pannan.

- Come I wanna show you something. Sa Zayn och drog med mig ut ur rummet som var fullt av glada människor.

- What? Okay... Sa jag och följde efter han. Jag fick ett litet leende av Trisha innan vi försvann ut till hallen. Zayn tog på sig sina skor och jacka.

- Come on, we're going out. Sa han och tog på sig mössa och vantar. Jag gjorde samma som han eftersom jag hade inget val. Det var ju antigen de eller frysa ihjäl.

När vi gick ut möttes vi av en vind som var allt annat en behaglig. Zayn log mot mig. Förens nu hade jag inte märkt att han hade en pulka i handen. Han log stort när han såg min förvirrade min. Han skrattade och drog med mig längst gatorna. Vi gick hand i hand i det tysta området. Det ända som hördes var snön under skorna som trycktes mot marken och en bil som då och då åkte förbi. Efter en stund stannade Zayn och kollade upp mot en brant backe. Han vände sen sitt huvud mot mig och log stort.

- No freakin' way! Sa jag bestämt och vände mig om för att gå och sätta mig på en bänk full med snö som var mitt mål. Ett skratt kom ut ur Zayn och han tog tag i min vant beklädda hand.

- Yes you are! Come on now!

- Noo!

- Yes!

- Noooooooo!

- Yeeeeeeeeeees! Sa han och gick med bestämda steg upp för backen.

- Are you ready? Frågade Zayn när vi satt på pulken uppe på backens "topp".

- Umm...no.. Sa jag men det var för sent för att Zayn hade redan börjat åka.

- OHH MY GOOOOOODDDD!!!! Skrek jag när vi fort som bara den åkte ner för den branta backen.

- That was so fun! Skrattade jag.

- I told you so! Sa Zayn och log stort. Vi kom fram till Zayns hus igen och borstade bort all snö innan vi gick in. När jag hade tagit av mig ytter kläderna slängde jag en blick mot spegeln som stod i hallen och möttes av en inte så behaglig syn. Mitt hår som jag hade lockat var nu blött och mitt ansikte var tomat rött likså Zayns. Jag fixade fort håret så det såg skapligt ut och försökte värma andiktet genom att gnugga händerna mot det. Jag såg på Zayn genom spegeln som höll på att fixa sitt hår. Jag fnissade och vände mig mot han.

- What? Sa han lågt med ett flin på läpparna och satte sina händer runt min midja och tryckte mig mot han.

Jag la mina armar runt hans nacke och och svarade sen:

- No it's just that sometimes I wonder if you love your hair more than you love me...

- Oh shut up! Sa han och skrattade. Jag skrattade jag med och möttes sen av hans mjuka läppar mot mina.

- Is she your girlfriend, Zayn? Det var en len och mjuk röst som kom från Zayns kusin som var 4-5 år. Jag såg på Zayn som hade ett leende på läpparna och vände mig sen om mot den lilla flickan som stod där med en docka i famnen. Jag släppte Zayn och han sa:

- Yes she is, do you think she's pretty? Han böjde sig ner så han var nästan i samma längd som hon.

- Yes. Sa hon blygt och såg på mig. Jag log stort och böjde mig ner.

- But you're prettier. Sa jag och log mot henne. Wooww, and your dress is beautiful. Sa jag och ryckte lite i hennes klänning. Hon log stort mot mig. You know what goes with that dress?

Hon skakade på huvudet och väntade på att jag skulle svara.

- This. Sa jag och knäppte upp mitt halsband som jag hade hängandes runt halsen. Den var silvrig och hade ett litet hjärta hängandes. Jag satte på henne halsbandet och sa:

- You can have it, it's suits you more. Hon log stort och slängde sig i min famn.

- Thank you!! Sa hon med sin söta röst och sprang sen iväg till vardagsrummet där alla satt. Jag reste mig upp och det gjorde Zayn med.

- That was really nice of you babe. Sa han och pussade mig på kinden. Jag log och vi gick sen in till vardagsrummet.

Jag höll på och ta av mig mina byxor och lägga mig brevid Zayn. Vi hade haft jätte mysigt och kul alla tillsammans. Jag tog av mig blusen jag hade på mig och tog på mig en av Zayns t-shirts. Jag tassade bort till han och kröp ner brevid han i den varma sängen.

- Did you like your gift? Frågade jag och la min hand på hans bara bröst.

- Yes, I loved it. Sa han och pussade mig på hjässan. You?

- It's beautiful, thank you babe. Sa jag och pillade på kedjan som hängde runt min hals, Jag hade fått ett halsband med ett hjärta hängandes där det stod "You and me, forever and always, I love you" och på andra sidan stod det "Zayn + Annabelle" . Jag log åt tanken om att jag verkligen ville vara med han för alltid, He's my one and only.

---

Ni förtjänar inte en så här SKAMSET kort del men, oh well, bättre än inget! ;)

Hoppas ni gillar't!!!

Både jag och Zayn reste oss fort upp. Zayn sprang fram till en sjuksköterska som stressat gick ut genom dörren.

- What's happening? sa han nervöst. Sjuksköterskan såg med medlidande ögon på han.

- You must be her son, am i right?

- Yeah, sa Zayn kort. Han var snart på väg att gråta, det hörde jag. Han snackade med sköterskan och vände sig sen om med en tom blick. Han satte sig ner på golvet igen. Han började snyfta. Och sen gråta. Jag satte mig brevid han och la en tröstande hand på hans kind.

- it's okay, viskade jag.

- No it's not, can't you see that she's dying, she's fighting for her life! That's not okay! skrek han och reste sig upp och det gjorde även jag.

Jag fick inte fram ett ord. Jag var chockad, sårad och kanske....lite rädd. Jag såg med stora ögon på Zayn. Han ångrade det han hade sagt. Jag backade bak ett  steg.

- Ohh god, suckade han lågt. Babe, I'm so sorry. Fuck. Han täckte sitt ansikte med båda händerna. Jag backade ännu ett steg. Jag var lite sårad över att han fick ett utbrott på mig när jag bara försökte hjälpa han, men jag förstod han. Att sitta i en tråkig grå hall på ett sjukhus och bara i rummet intill sitter ens egen mamma och kämpar för livet. Det svider.

- Please forgive me, sa han desperat och tårarna rann ner för kinderna.

Jag tog först ett steg sen ett till och sen sprang jag och hoppade in i hans famn. Han brast ut i gråt. Jag kramade om han hårt och höll ena handen runt hans nacke och den andra i hans hår och lät han gråta ut på min axel.

- I'm sorry, viskade han.

- Noo, babe it's okay, sa jag tröstande och pussade han på huvudet.

Vi hade suttit på dom obekväma stolarna i några timmar nu. Jag gäspade stort och sträckte lite på mig.

- Tired? frågade Zayn.

- No it's okay, sa jag och log mot han. Han log tillbaka och drog in mig i en varm kram. När den mysiga kramen var slut kom en sjuksköterska ut från rummet där Zayns mamma låg i, hon hade ett leende på läpparna. Vi reste oss fort upp och gick fram till henne.

- How is she? frågade jag.

- She is okay and will be herself again in a few weeks, just give her time to heal. The doctors said they didn't think she would survive cause the injury was so serious, but she did and that's all that counts right? sa hon och log stort mot oss. Hon gick därifrån och jag såg på Zayn som hade världens bredaste leende på läpparna. Jag kramade om honom hårt och han snurrade runt runt några varv. När jag hade fötterna på marken igen pressade jag mina läppar mot hans.

- Lets go in, sa han och nickade mot dörren. Vi banade oss till dörren och klev in i rummet. På sängen låg Trisha med ett stort leende när hon såg oss. Hon hade ett stort plåster på huvudet och dom hade lindat runt bandage runt händerna. Hon såg trött och sliten ut.

- Hey mom, how are you feeling? sa Zayn och satte sig på stolen brevid sängen.

- I'm alright love, sa hon och log mot oss. Zayn would you mind, I ould like to talk to Annabelle alone. Jag stelnade till. Varför ville hon prata med mig? Gillade hon mig inte? Oh god.

- Sure, sa Zayn. Han såg lika förvirrad ut som jag. När dörren stängdes igen efter Zayn vände jag mitt huvud mot Trisha och log snett.

- Come here love, sa hon och klappade på sängen. Jag tvekade men gick sen och satte mig.

- I wasn't like this i wanted to meet you, sa hon och skrattade till. But now i have. Jag log mot henne.

- When I get out of this boring hospital you and me and maybe the girls can do something together, just us girls?

- Yeah, I would love that, sa jag glatt.

- Great! sa hon och log. I heard Zayn yell before it sounded like he was mad, what was that about? frågade hon nyfiket.

-Yeah, he was worried that you would...die and i tried to comfort him but he was too upset and got mad but he didn't mean too yell, sa jag och hon nickade.

- oh that boy, suckade hon men sa sen: You know he never have looked at a girl in the way he looks at you. Jag sprack upp i ett stort smile.

- Really?

- Yes love, he loves you, hon log stort mot mig och jag log tillbaka. Det kändes bra att prata med Zayns mamma. Det känndes som att jag har känt henne hela livet. Jag avbröts i mina tankar av att resten av familijen Malik kllev in i rummet.

- Mooooom!! ropade Safaa och sprang fram och kramade om sin mamma.

- Ohh love, sa Trisha och kramade om sin dotter. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till Zayn som hade ett stort leende på läpparna. Jag kramade om han och viskade i hans öra.

- I told everything is going to be fine.

- Yes, yes you did, sa han och pussade mig på hjässan.

- Annniiiieeee!!!! ropade Alanah och sprang fram till mig. HOn omfamnade mig i en kram.

- Heeyyyy! skrattade jag.

- I've missed you so much!

- I've missed you too! sa jag och höll om min bästis.

- What?! Haven't you missed me? hörde jag någon säga. Jag kände mycket väl hans irländska accent. Jag släppte Alanah och sprang fram till Niall.

- Of courde I've missed you my little irish buddie! Jag kramade om han hårt. Jag släppte han och han gick fram till Zayn.

- Heey bro, how are you feeling? sa han och kramade om han.

- I'm all good, sa han och log.

- That's our Zayn, sa Alanah och la en arm över Zayns axlar. He's always happy even if i ruin his hair, sa hon och ruffsade till hans hår.

- Ohh girl you didn't just do that! utbrast Zayn. Zayn började springa efter Alanah och för att ruffsa till hennes hår också. Det var ju bådas precious little baby.

- Niall i need help!!! skrek Alanah och försökte skydda sitt hår.

- Do you know them? sa Niall.

. Nope, sa jag kort och vi gick in i huset.

---

Och det var den sista delen för den här novellen!!!! Nae skoja, vi håller kvar Annabelle och Zayn ett litet tag till. Dålig uppdatering. Check. Idé brist. Dubbel check. Behöver jag er hjälp med idéer? Jaaaaa!! Kommentera om du har en idée coh vad du vill ha mer i novellen! Ni får ett bild löst bara för att jag inte har någon lust att leta efter bilder. KOMMENTERA BABIES!! :) x

Han snyftade till igen. Jag satte ena handen på hans nacke och lekte med hans hår, så som han tyckte om, och den andra på hans händer.

- Zayn...babe, care to share? Han snyftade och tog bort händerna från ansiktet. Hans ögon var rödsprängda, det gjorde ont att se han så. Jag såg på han och strök han lätt på kinden. Han tog ett djup andetag och sa sen det jag aldrig jag skulle få höra.

- My mom got hit by a car and they don't know if she's gonna make it. Det sprutade ut tårara från hans ögon. Jag stod där chockad. Jag omfamnade han i min famn och höll om han hårt. Jag lät han gråta ut. Det var det minsta jag kunde göra, att vara där för han. Det skulle jag alltid vara, nu var det min tur att stötta han. Om hans mamma inte kommer klara sig måste han vara där vid hennes sida.

- Babe, c'mon we're going to Bradford.

- What? Sa han hackigt.

- Yes, you heard me. We're going to Bradford me and you, your mom needs you now and you need her, I'm gonna be here by your side all the time. Sa jag och log snett. Jag torkade bort en tår från hans kind med min tumme.

Han sa inget utan nickade bara. Det dög för mig. Jag reste mig upp och började packa en väska med mina kläder och en med Zayns. När jag hade packat klart ringde jag först till killarna och berättade att jag och Zayn skulle till Bradford. Precis när jag skulle ringa en taxi fick jag ett samtal av Paul. Jag hade hans nummer ut i fall att.

- Hi, It's Annabelle.

- Heyy Annie, I heard that you're going to Bradford with Zayn, I have alredy fixed a car you can be there till she gets better. Sa han medlidande.

- Thank you Paul, he's devastaded.

- I can imagine, Good luck sweetie. Call me if anything happends.

- Yeah, I will. Bye. Jag la på och gick till Zayn.

- Thank you. Sa han lågt och kramade om mig hårt.

- Anything for you, lets go now the car waits outside. Sa jag och vi gick hand i hand ut.

Vi satte oss i bilen och chaffören gasade.

- I love you. Sa Zayn tyst.

- I love you too. Sa jag och pussade han lätt på kinden.

Jag stormade in i sjukhuset med Annabelle efter mig. Jag gick fram till recepetionen och frågade:

- Hi, I'm here to see my mom, Trisha Malik, where is her room? Hon såg först på mig sen på Annabelle och kollade ner i sina papper.

- She's in room 137, second floor, but you can't go in there she needs to rest. Sa hon spydigt. Jag sket i henne och drog med Annabelle.  Jag tröck på knappen så att hissen skulle åka ner. Jag stampade lätt med foten i golvet och bet mig hårt i läppen så att tårarna som jag lyckats hålla inne ett tag inte skulle komma. Jag märkte hur Annabelle iaktog (?) mina rörelser och såg på mig medlidande. Jag tog hennes hand och pussade den innan vi klev in i den stora hissen. Annabelle tröck på knappen med siffran 2 och dörrarna stängdes. Hon vände sig om mot mig igen. När vi var uppe öppnades dörrarna med ett "pling" och vi gick ut. Vi började fort leta efter rum 137, det var inte svårt att hitta det eftersom utanför ett rum satt det ansikten som jag mycket väl kände igen. Jag flätade ihop min och Annabelles fingrar och vi gick fort fram till dom.

- Dad? Harklade jag mig och han såg upp med rödsprängda ögon.

- Zayn? Sa han chockat och hoppade upp och kramade om mig. Jag kunde inte hålla mina tårar inne mer. Jag lät dom långsamt rinna ner för mina kinder. Efter det kramade jag om Doniya, Waliyha och Safaa. Jag vände mig om mot Annabelle och sa:

- Guys, this is Annabelle, my girlfriend. Jag såg på henne att hon var nervös för att hon höll på med sina naglar och det gör hon alltid när hon är nervös.

- Hi. Sa hon med en osäker stämma och vinkade med handen. Alla hälsade och dom började små prata lite. Dom verkade gilla henne, men vem gör inte det? Jag gick fram till det lilla fönstret som man kunde se in till rummet. Där låg min älskade mor. Hon hade slutna ögon och slangar här och var. Det gjorde ont att se henne så sårbar. Jag kunde inte se mer så jag vände mig om och satte mig ner på golvet och lutade mig mot väggen. Jag hörde hur allt mummel tystnade och kände allas blickar mot mig. Även fast jag hade mitt huvud ner grävt i händerna.

- Who want's to eat? We have been here for a while. Harklade sig pappa.

- I'm not so hungry so I'll stay here. Sa Annabelle. Jag lyfte på huvudet och såg att hon kramade om min yngsta syster Safaa. Det var inte så här jag ville att dom skulle träffas. Och tänk om min mamma aldrig skulle få träffa mitt livs kärlek? Fan. Nej. Sluta tänk så, hon kommer klara sig. Sluta. Sluta. SLUTA. Jag höll nu ena handen i håret och den andra för ansiktet. Jag såg i ögonvrån hur Annabelle slank ner brevid mig.

- Zayn. Jag svarade inte utan visste att hon skulle fortsätta. I want to meet her. Now. Jag såg på henne, hon var allvarlig.

- The doctors won't let us in.

- Screw them I'm gonna make sure we get to meet her. Sa hon bestämt och reste sig upp. Jag hörde hennes fotsteg eka i hallen. Hon fick mig att le av hennes envishet. Efter 10 minuter kommer hon tillbaka med ett nöjt leende.

- What did the say? Frågade jag med en hackig röst.

- Come on, I convinsed them. Jag log svagt och reste mig upp igen. Vi gick fram till dörren och jag öppnade den långsamt. Jag gick långsamt över golvet och satte mig på en stol brevid sängen. Jag tog tag i hennes hand som var lindad i bandage (?) och lutade mitt huvud mot den. Jag grät tyst och sa sen:

- Mom...please...I promise to visit more often, I'll do anything. Just wake up....please. Viskade jag. You can't go. Not now. We need you, please. Annabelle kramade om mig bakifrån och pussade mig på kinden. Jag höll ena handen ihop flätad med Annabelles och höll ett hårt grepp om mammas hand.

- Zayn. Det var en hes och tyst röst. Jag vände mig om mot min mamma som iaktog mig och Annabelle.

- Mom. Utbrast jag. Jag höll om hennes hand med båda min händer.

- I've missed you so baby, how are you? Frågade hon som att inget har hänt. Jag såg på henne förvånat och sa sen:

- I've missed you too and i'm fine or was...

- If i would be you i think i would be "fine" every second with a beautiful girlfriend as yours. Sa hon och log. Jag log stort och vände mig om till Annabelle som hade gått och satt sig på en bit bort från sjukhus sängen.

- With her I'm more than "fine" mom, with her....words can't describe what's going on in my head when she's near. Jag log stort och betraktade Annabelle som var inne i en tidning.

- She's beautiful, and she sure does have a beautiful soul Zayn, I saw when she comforted you. Jag såg lite förvirrat på min mamma och sa:

- What? How long have you been awake?

- Long enough to know that she is something special. Jag log stort.

- So...How are you feeling?

- Zayn baby, I'm going to be fine, i know that. Sa hon och strök mig på kinden. Now I want to talk to Annabelle. Sa hon och blinkade med ena ögat. Jag log.

- Babe? Hon hoppade till och kollade på oss sen.

- Yeah? Jag skrattade åt hennes reaktion och sa:

- Come over here. Hon log och la ifrån sig tidningen och kom fram till oss. Jag log stort och hon besvarade mitt leende innan hon vände sig om till min mamma.

- Hi, Nice to meet you Trisha, how are you feeling? Hon kollade ner på sina naglar och sen upp på min mamma.

- I'm fine love, nice to meet you too, I've heard a lot of things about you. Sa min mamma och log.

- Good things, i hope?

- It's hard to not to tell people good things about you. Sa jag och drog henne mot mig så att hon satt i mitt knä. Hon log genererat och pussade mig snabbt på kinden. Vi satt och pratade länge innan det knackade på dörren och in kommer resten av min familj. Jag och Annabelle bästamde oss att gå ut så att dom andra fick spendera lite tid med mamma.

- Open your mouth. Sa jag och han gjorde som jag sa. Jag tog en vindruva från burken som låg på golvet brevid mig och Zayn. Jag siktade och kastade den, som planerat hamnade den i hans mun.

- Scooore!!! Ropade Zayn och en av sjukskörteskorna hyssade oss. Vi båda började fnissa. Zayns syskon och pappa hade åkt hem för att vila. Medans jag och Zayn satt här och larvade oss. Jag satt i hans knä med hans armar om mig.

- Thank you Annie, without you i wouldn't be able to do this. You're my bestfriend and the world greatest girlfriend. I love you so much that it hurts. Jag log stort och pressade mina läppar mot hans. Kyssen avbröts av att vi hörde ett pipande ljud in ifrån Trishas rum och läkare plus sjukskörterskor sprang in dit.

- Prepare heart and lung rescue. Var det ända vi hörde innan dörren stängdes igen med en smäll.

---

Här får ni en efterlängtad del! Vad händer med Zayn's mamma? Överlever hon? Vad tror ni?

Och förlåt att den kom lite sent, hehe ^_^

Vi svängde in och parkerade bilen efter att ha varit och ätit på Nandos. Vi hoppade ut och gick mot bagaget. Jag öppnade den och plaserade en över den andra och lyfte dom. Jag gjorde en grimas för att dom var så tunga och började gå sen. Jag hörde Annabelle skratta i bakrunden. Jag struntade i det och fortsatte in i trapphuset. Jag gick mot hissen och tröck på knappen så att den skulle åka ner. När den väl kom ner hade Annabelle också kommit. Vi la in lådorna och gick sen för att hämta dom andra.

Jag pustade ut och satte mig ner i soffan. Annabelle skrattade åt mig och sa:

- Tired? Jag skrockade lågt och sa:

- No, just a lot. Hon fnissade och satte sig sen brevid mig. Hon la sen sitt huvud i mitt knä och tog upp sin mobil ur sina mjukisbyxor. Bara för att tog jag upp min också. Jag gick in på twitter och scrollade igenom mina mentions. Jag öppnade rutan där man skriver en ny tweet och tog ett kort på alla kartonger som låg lite här och var. Jag laddade upp den och skrev:

Ohh god she's taking over ! :O pic.twitter.com/EKfiF0Cf

---

Jag log för mig själv och tröck på "Tweeta" . Efter bara några få sekunder började alla fans spamma min mentions så jag loggade ut för att mobilen började lagga. Jag slängde en blick på Annabelle som såg på mig med höjda ögonbryn. Jag visste att hon hade sett min tweet. Jag skrattade och pussade henne lätt på läpparna.

Zayn skulle på någon interjuv idag så jag var aldelles ensam hemma. Alanah var sjuk så jag hade absolut inget att göra. Jag hade på mig ett par rutiga pyjamasbyxor och ett linne. Jag kände hur min mage började kurra så jag bestämde mig att äta något. Jag tog på mig mina fluffiga tofflor och gick ut till köket. Jag fixade snabbt en macka och o'boy, min favorit, och gick sen ut till vardagsrummet. Jag slog på tv:n och zappade bland kanalerna. Jag fasnad framför ett gammalt avsnitt av One Tree Hill. När avsnittet var slut log jag i en konstig position som var förvånads värt bekväm. Jag suckade för mig själv av min otroliga utråkighet och tog min mobil som låg på soffbordet. Jag klickade upp min och Alanah's konversation och skrev in ett snabbt sms innan jag gick för att dusha. "It's all your fault that I'm bored! Next time you're bored I'm gonna make sure that I'm sick too! :/"

När jag kom ut ur dushen slog det mig. Med bara handuk runt mig och vatten droppandes från mitt hår sprang jag till min mobil. Jag bläddrade genom mina kontakter och stannade när jag såg det jag sökte efter. Eleanor. Jag tröck på "call" och väntade på att hon skulle svara.

- Eleanor! Svarade hon glatt.

- Hi El, It's Annabelle!

- Ohh Annie! I thought you were dead! How are you? Jag skrattade och svarade sen:

- I'm great, you?

- I'm all good. Sa hon glatt.

- Wanna go out and do something, maybe...Sa jag.

- Maybe...Fortsatte hon.

- SHOP!

- SHOP! Utbrast båda samtidigt. Både jag och Eleanor skrattade och sen bestämde vi att vi skulle mötas klockan 1 vid starbucks. Jag sa hej då och la på. Klockan var 12 så jag hade en timme på mig. Jag gick till mitt och Zayns rum och fortsatte in till det lilla rummet som Zayn hade fixat som min W.I.C. Jag minns hur glad jag blev. Den här var mycket större än den jag hade i min förra lägenhet. Efter en stunds letande fick det bli ett par svarta byxor, rosa stickad tröja och smycken.

Jag slängde en blick på klockan och såg att den var tio i ett. "Shit". Jag måste skynda mig. Jag sprang ut till hallen och tog på mig mina älskade Jeffery Campbell och min skinn jacka. Jag nårpade åt mig min väska och låste dörren efter jag gått ut. Jag sprang ner för trapporna och ropade på en taxi när jag stod på trottoaren. En taxi körde till kanten av trottoaren och jag hoppade in.

- Starbucks. Sa jag och han gasade. När jag var framme betalade jag taxi chaffören och klev ur bilen. Där stod hon. Precis som vi hade bestämt.

- Heeyyy El!! ropade jag och sprang fram till henne.

- Hii Annie! hälsade hon.

- Lets go I have a lot to buy, but not plenty of time. Sa jag och drog henne efter mig.

- I'm fine, thanks for asking. Sa hon ironiskt.

- Yeah, yeah. Sa jag och vifftade med handen i gest att jag inte bryr mig. Vi båda började skratta och första stopp fick bli Top Shop.

- So how's things with you and Zayn? Frågade Eleanor mig när hon stod inne i en hytt och provade en skjorta. Jag log för mig själv och sa:

- Everything is great, how's things with Boo Bear? Frågade jag. I heard he bought you same PJ's as his. Hon stack ut huvudet och gav mig en ond blick.

- What? I think they are nice! With all the colors and......stripes.....and....stuff.

- Oh shut up, Annie! Sa hon och jag skrattade. Can you get this in black? Thank you! Sa hon och kastade en vit skjorta på mig. Jag suckade och hörde henne fnittra inne från hennes hytt. Jag ignorerade det och gick för att hämta en annan skjorta. När jag letade efter skjortan hörde jag killarnas låt One Thing spealas i högtalarna. Jag log för mig själv och gick tillbaka till Eleanor.

- Here you go El. Sa jag och drog för drapperiet.

- Annabelle! What the heck, I'm just in my bra!

- Ohh sorry!...But it's a nice bra, where did you buy it? Frågade jag.

- I know right- Sa hon och log- I bought it i- ohh just go out! utbrast hon och knuffade ut mig. Jag skrattade för mig själv och sjönk ner i den allt för sköna soffan.

Jag låste upp dörren och gick in i lägenheten. Jag slängde mina påsar på golvet brevid mig och kämpade att få av mig skorna. Jag såg även Zayns på skohyllan så han var säkert hemma.

- Zayn, babe are you home? Inget svar. Jag ropade igen. Zayn? Babe? Jag kollade överallt och gick till slut in i vårat rum. Jag såg Zayn sitta med ansiktet i händerna. Snyftade han?

- Babe? Sa jag lågt och satte mig brevid han.

---

Tråkigt mellan kapitel, men nu börjar det hända greeejjjjooor! :)

- Noooo, Zayn stop it! Skrek jag så det ekade i den tomma lägenheten som innan hade varit full med möbler.

Jag hade redan i slutet av månaden kunnat flytta ut ur min lägenhet. Just nu så höll jag på och packa ihop det sista som var kvar, men det gick inte så bra för att Zayn höll på att jaga mig.

Jag hoppade över flytt-kartonger, böcker, kläder, praktiskt taget allt som stod i vägen. När han fick tag på mig landade vi båda på golvet med en duns. Både jag och han brast ut i skratt. Han låg ner på golvet och jag ville jävlas med han så jag satte mig på hans mage och började kittla han. Skrattandes tog han tag i mina handleder så att jag inte kunde fortsätta. Jag forsökte kämpa emot men han var så mycket starkare.

- Why do you have to be so strong?! Lipade jag medans han fortfarande höll i mina handleder. Jag såg in i hans vackra bruna ögon och räckte ut tungan.

- If I was weak I wouldn't be able to protect you. Sa han och log snett. Jag log genererat och lutade mig fram för att kyssa han.

- Come on love birds we need to finish this! Avbröt Liam oss när han kom in i det som hade varit vardagsrummet.

Jag skrattade lågt och reste mig upp.

- It was actually- sa jag och räckte fram handen för att hjälpa Zayn upp- your friend over here who was attacking me with a box. Han skrattade och lyfte en låda.

- What the heck is in here?! Utbrast han.

- Oh in there, It's just clothes.

- It weighs tons. Klagade han.

- I know right, girls with their stuff. Sa Zayn och himlade med ögonen. Jag såg på först på Liam sen på Zayn.

- Ohh shut up already, I bet you have more clothes than me. Sa jag började packa ner lite böcker. Dom svarade inte utan gick ut med lådorna till Zayns bil. Jag satte mig ner och var precis på väg att packa ner en bok när något föll ur den. Jag tog nyfiket upp den och såg att det var en bild på mig och min mamma när jag var ungefär 2-3. Det var sommar och vi var på en äng.

Vi hade inga bekymmer då. Det var innan allt hände. Då hade inte i mina vildaste drömmar trott att jag skulle bo i London och vara ihop med en kille från ett värld kännt pojkband. Och jag hade inte trott att mamma inte skulle strunta i mig för att pappa lämnat oss. Det kändes som att jag fick ett slag i magen, rakt in i kistan. Jag kom ihåg när jag flyttade från Birmingham. Jag hade fyllt 18 och bestämde mig för att flytta från allt dåligt och börja om. Jag var 19 nu och har bott här i ett år snart och inte hört av mamma sen dess. Jag minns hennes ord "Kom inte tillbaka hit om du inte har några pengar kvar". Alla känslor bara bubblar inom mig och jag kunde inte låta bli. Jag brast ut i gråt. Ibland var det skönt att få gråta ut men det är äckligt. Jag hörde röster ute i hallen, det var Zayn och Liam. Fort torkade jag bort tårarna som runnit ner för mina kinder och stoppade tillbaka kortet i boken.

- Are you done babe? Hörde jag Zayn säga. Jag nickade frånvarande och kollade ner i mina händer.

- Are you done babe? Frågade jag Annabelle när jag och Liam kom upp till hennes lägenhet igen. Hon nickade och kollade ner i sina händer. Jag såg att någonting var fel, men vad visste jag inte. Hade hon kanske fått hat igen? Eller var det något annat? Hon snyftade till och då visste jag att det var något fel.

- Babe...? Sa jag lågt. Hon svarade inte så jag försökte igen.

- Annabelle?

- Yeah. Mumlade hon knappt hörbart. Jag visste att något var fel. Jag gick och satte mig brevid henne på golvet med mina armar runt henne. Hon log lutad med sin panna mot mitt bröst och andades djupt.

- What is it? Frågade jag henne lugnt och strök henne på kinden. Hon svarade inte men efter ett tag tog hon ett djupt andetag och öppnade en bok. Där i låg något, hon tog upp det och det visade sig vara ett kort på henne och hennes mamma. Nu fattade jag varför hon var så ledsen. Hon började berätta om kortet och jag märkte att hon försökte hålla in gråten. Jag såg Liam stå och kolla på oss. Han gjorde en jag-går-nu blick och jag log tacksamt.

När vi hade suttit ett tag i tystnad så harklade jag mig.

- Do you want to finish this so we can go home? Frågade jag försiktigt. Han nickade och log mot mig.

- Thank you for always being here for me. Sa hon och log snett.

- Always and forever. Sa jag och pussade henne på pannan. Come on now. Sa jag och reste mig upp.

3 timmar senare satt vi i bilen på väg hem till min, nej, våran lägenhet. Jag hörde en bekant låt som började spelas på radion. Jag höjde och började sjunga eller snarare skrika med.

- Get out, get out, get out of my head and fall in to my arms instead!! Sjöng så falskt jag kunde till en skrattandes Annabelle.

- I don't, i don't, don't know what it is but I need that one thing, you've got that One Thing!! När låten var slut sänkte jag volymen som överröstades av Annabelles skratt.

- Do you always sing along to your own songs? Skrattade hon.

- Yes, It's a have too! Sa jag med tjej röst.

- Zayn. Sa hon allvarligt.

- Yeah? Sa jag och såg på Annabelle men blickade ut mot trafiken igen.

- I....I....I want Nandos. Hon kollade på mig med en grav allvarlig blick men brast sen ut i skratt. Jag skakade på huvudet och skrattade.

- Lets go to Nandos then!

---

Här får ni en kortis! Vad tycker ni? Kommentera!

---

Jag stod där nu på en flygplats någonstans i Paris och skulle ta farväl...igen. Jag kramade om henne hårt och drog in hennes doft.

- I don't want you to go, mumlade jag mot hennes hår.

- Me neither babe, but we'll meet again soon, sa hon och log snett, It's just- hon började pilla med fingrarna, det såg ut som att räknade- 1 month and 28 days. Jag skrattade åt henne och kramade om henne ännu än gång. Jag kysste henne länge. Hon snyftade till och torkade snabbt bort den enstaka tår som runnit ner för hennes kind.

Hon såg på mig med sorgsna ögon. Det kändes som att jag fick ett slag i magen.

- I'll miss you. Sa jag och försökte hålla in tårarna.

- I'll miss you too babe. Sa hon. Jag kysste henne passionerat en sista gång innan hon började gå mot sin gate. Hon vände sig om med ett snett leende och vinkade. Jag vinkade tillbaks och såg hur hennes ryggtavla försvann mellan allt folk.

Jag stod på en bänk och försökte hitta han. Jag kollade snabbt på klockan. Dem landade gör 5 minuter sedan. Jag såg på Alanah som också blickade ut över flygplatsen. Jag bet mig i läppen och fortsatte att leta efter han. Till slut såg ett ansikte som jag väl kände igen. Hans bruna kaluffs låg som vanligt i en ända röra, men det var charmigt. Harry fick syn på mig och Alanah. Hans läppar bredde ut sig till ett stort leende. Jag vinkade och han vinkade tillbaka. Inte långt efter han kommer Niall, Louis, Liam och till slut kom, Zayn. Jag mötte hans blick hoppade ner från bänken och trängde mig igenom folk massan. Jag kan slå vad om att jag hade världens största smile på läpparna. När jag hade kommit ut ur folk massan stannade jag upp. Det var en liten bit emmelan oss. Han stannade också och lät sina väskor landa på golvet. Jag log stort och sprang fram till han. Han omfamnade mig i en stor kram och lyfte mig från golvet. Han snurrade runt några varm och skrattade sitt underbara skratt. Jag låste mina ben runt hans midja och mötte hans mjuka läppar mot min. Jag hade fällt några tårar, fast det var av ren lycka.

- Hey. Sa han och log snett.

- Hello. Sa jag och kysste han önnu en gång.

- Missed me? Sa han och såg djupt in i mina ögon.

- No. Han såg på mig och försökte spela sårad. Just alot. Sa jag och skrattade. Jag kysste och flätade ihop våra händer. Vi gick mot dom andra som stod och snackade. Jag släppte Zayns hand och smög fram till Louis.

- BOO BEAR I'VE MISSED YOU SO! Ropade jag och hoppade upp på hans rygg. Han skrattade och började springa runt med mig. Folk såg på oss som om vi var sjuka i huvudet. När hans läppt ner kramade jag om han och hälsade på dom andra.

Vi gick ut till den stora svarta bilen som stod parkerad en bit bort. När vi väl var framme hoppade vi alla in och åkte raka vägen hem. Jag satt på samma plats som jag hade suttit på när killarna skulle åka. Jag vände mig om och såg Zayn stirra på mig.

- What are you staring at? Skrattade jag och pussade han på kinden. Han skrockade lågt och sa sen:

- Wanna sleep at my place? Jag nickade som svar och kysste han.

Det var mörkt innne i Zayns lägenhet när vi klev över tröskeln. Han tände lampan i hallen och slängde sina väskor på golvet. Vi tog av oss ytterkläderna och jag fortsatte in i köket. Zayn kom inte långt efter. Jag letade i kylskåpet efter något vi kan äta till middag. Jag kände två starka armar runt min midja och flinade. Jag stängde kylskåpet och vände mig om. Jag la mina armar runt hans nacke och lutade min panna mot hans.

- I've missed you so. Viskade jag.

- I've missed you too, love of my life. Jag kysste han länge. Varje gång våra läppar möttes kände jag att det pirrade i magen. När vi avlutade kyssen log jag stort. Han pussade mig lätt på näsan innan han sa:

- Wanna eat? Jag nickade och satte mig på en stol vid köksbordet.

- I wanna eat chicken. Sa jag och lekte med armbandet jag fått av Zayn innan han åkte.

- Then chicken it is! Sa han triumferande och gick mot kylskåpet.

När vi hade ätit klart gick vi in till Zayns rum.

Jag slängde mig på sängen. Och synade Annabelle som bara stod i BH nu. Jag bet mig i läppen och följde hennes rörelser. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till henne. Jag kysste henne passionerat först så reagerade hon inte men besvarade kyssen efter. Jag drog mig till baka snabbt och viskade:

- Jump. Hon hoppade upp och slingrade sina ben runt min midja. Jag gick mot sängen och vi la oss. Hon bet mig på min underläpp som bara gjorde att jag ville ha henne mer. Jag forsatte kyssa henne ner längst halsn och sen ner till hennes bröst. Jag rullade över så att hon låg på mig nu. Hon kysste mig på länge och passionerat. Jag har saknat henne något enormt. Hon slet av mig min tröja och jag knäppte upp min byxor. Hon tog av sig sina också och vi fortsatte.

- Never leave me again. Sa hon andfått mellan kyssarna. Jag svarade inte utan knäppte upp hennes BH och slängde den på golvet.

Jag vaknade nästa morgon av att det spö regnade. Jag såg på Annabelle som låg och sov fridfullt som den ängel hon är. Jag ville inte vecka henne så jag försökte snabbt och smidigt resa mig ur sängen men det funkade inte.

- Don't go.  Lipade hon. Jag skrattade lågt och la mig hos henne igen. Jag la min arm runt henne och kysste henne på nacken. Jag kände att hon fick gås hud. Med ett leende viskade jag i hennes öra:

- Trun around, I wanna see your beautiful face. Hon vände sig om och jag kysste henne.

- I've been thinkig about a thing... Började jag.

- Yeah. Sa hon medans hon gjorde små åttor på min mage.

- Do you wanna move in with me? Or is it to early? Hon skrattade lågt och log sen stort mot mig.

- You want me to? Frågade hon.

- No, thats why I'm asking. Sa jag ironiskt och hon skrattade. Jag såg in i hennes kristall blåa ögon och sa:

- So?

- Yes, I'd love to move in with you. Jag kände ett lycko rus som for genom min kropp och slutade upp vid mina läppar där det bredde ut sig till ett leende. Jag kysste hennes läppar och log stort efter.

---

Here you go lil niggas! Del 24! :) Här hände det lite grejer, va? Jag ville bara säga för era supermegaduper söta kommentarer, jag sitter alltid och ler som en fån när jag läser dom! ^.^ Kärlek till er.

Jag orkar inte läsa igenom och se om det finns stavl del, ser ni något så säg till. Hope you like it!! :) xx

- Hello dear! I'm Zayn's mom, and you can call me Trisha. I'm glad I finally get to talk to you! sa hon glatt.

- Yeah, me too. sa jag lika glatt tillbaka. Jag kände hur jag blev allt mindre nervös för varje minut som gick. Zayn slingrade sina armar runt min midja och satte en lätt puss på min nacke. Jag suckade tyst och fortsatte att prata med Trisha.

- You must come and visit us soon, I want to meet you in real life, sa hon och skrattade lågt.

- We'll see about that, I'd love to meet you all, sa jag och tassade bort mot sängen och la mig.

- How's everything in France?, frågade hon nyfiket.

- Everything is great! sa jag och skrattade åt Zayn som hade lagt sig ovan på mig och pussade mig överallt på ansiktet.

- I can hear that, skrockade hon. "Men shit vad pinsamt" tänkte jag och skrattade genererat.

- I have to go now, It was nice to talk to you love, I hope we'll meet soon.

- It was nice to talk to you too, we'll probably meet soon, sa jag och lekte med Zayns hår. Och ja, han låg fortfarande på mig.

- Bye love!

- Bye Trisha! sa jag och la på. Zayn såg på mig med ett snett leende. Jag kysste han och sa:

- She seems nice, just like I thought, log jag.

-  Yeah, she really wants to meet you, sa han och grävde ner sitt ansikte i min hals. Do you want to come with me when I visit Bradford? frågade han.

- I'd love to! sa jag och han sprack upp i ett leende. Jag kysste han och den blev allt mer intim. Han rullade på sängen så att jag låg. Från ingenstans hör vi hur dörren till våran svit öppnas och in kommer en skrikande Louis. Fort reser jag mig upp och ser att han blir jagad av Harry. Jag kunde inte bli att skratta och tydligen så kunde inte Zayn hålla in sitt heller.

- AHHH HELP MEEHHH!! THIS WEIRD BOI ARE GOING TO KILL MEEHHH!!! skrek han och hoppade upp på sängen som jag och Zayn legat på innan. När Harry fick tag på Louis började dom brottas och ramlade sen ner på golvet med en duns. När vi lugnat ner oss hör vi Harry säga:

- OHH MY GAWD LOUEH GET OFF ME YOU FATASS! Louis reste sig upp och ett litet skratt kom ut ur hans mun. Harry reste sig irriterat upp och skakade sitt hår och slängde luggen åt sidan. Precis som inget hade hänt sa Louis:

- Come on, Paul is waiting in the car outside, och gick ut igen med ett flin på läpparna. Efter honom gick Harry.

Vi tog snabbt på oss ytterkläderna och gick ner där dem andra väntade. Jag möttes av fem glada ansikten och hälsade på dom. Vi gick ut till den stora svarta bilen och begav oss mot studion. Efter ungefär 20 minuter var vi framme vid en studio. Den låg i ett avlägset ställe, så det fanns inga fans där. Zayn tog tag min hand och jag log mot han. Vi gick in genom en glas dörr ocg började gå längst korridoren. Till slut kom vi fram till en dörr. Paul gick in och efter kom vi andra. Det första jag lägger märke till är att det inte bara är vi som kommer vara här. Utan lille Justin Bieber står inne i båset. Jag mötte en Zayns blick och han log snett. När Justin såg oss log han stort. Han tog av sig sina hörlurar och kom ut till oss.

- Heyy I'm Justin, nice to meet you, sa han glatt och vi hälsade. Jag såg på Alanah som var lite hyper eftersom hon har en liten crush på han. Jag flinade åt henne och vände mig om precis då kom en tjej in genom dörren. Hon hade brunt-lockigt hår. Bruna ögar med långa svarta ögonfransar. Hon log snett när hon såg allas ögon på henne.

Justin gick fram och kramade om henne sedan la han en lätt puss på hennes läppar hon log stort åt han. Det måste vara hans flickvän, dom såg riktigt söta ut tillsammans i alla fall. Hon kom fram och hälsade.

- Hi I'm Angelica, Justin's girlfriend, sa hon glatt och räckte fram handen.

- Hello, I'm Annabelle sa jag och skakade den. Alanah hälsade också. Vi satte oss i en soffa som stod i ett hörn i den stora sturion. Killarna hade börjat jobba nu så vi ville inte störa.

- So are you together with some of the boys? frågade hon och log vänligt.

- yeah, I'm Zayn's girlfriend, sa jag.

- And I'm Niall's, sa Alanah. Vi fortsatte att snacka medans killarna jobbade. Angelica var verkligen snäll, vi pratade som att vi hade känt varandra i flera år.

---

DÅLIGASTEUPPDATERINGEN.SE Men till mitt försvar så har jag skolan att skylla på!! Har skit mycket saker att göra :( Piss skola! aja här får ni en kort del i alla fall, ska försöka få upp en del imorgon eller på onsdag.

Och jag är inget Justin Bieber fan, Just saying. Angelica är en kompis till mig, jag kom på den här idén för ett tag sedan och då fick hon spela lille Biebers flick vän, hehe ;)

Just nu ville jag bara gå tillbaka till hotellet. Få vara själv och rensa tankarna. Jag var rädd, rädd för vad som kan hända här näst. Jag stod vänd om och låtsades hålla på med mobilen. En ensam tår föll ner för min kind, jag var snabb med att torka bort den. Jag hörde hur Zayn sa hej då till tjejerna. Jag började snabbt gå mot det hållet vi hade kommit ifrån.

- Babe! hörde jag Zayn ropa. Han gick med snabba steg efter mig. Jag ökade takten, men han var snabbare. Han tog tag i min hand så jag vände mig om.

- Is something wrong? frågade han oroligt.

- No. sa jag kort och fortsatte gå. Han tog tag i min hand igen fast nu med ett hårdare grepp.

- Annabelle!...Tell me. sa han lugnt men jag hörde att han var orolig.

- No it's nothing, i just wanna go back to the hotel, okay? sa jag fort och började gå igen.

- Annabelle, please tell me, I can see that somethings wrong. sa han desperat. Please. Jag fortsatte gå och en tår föll ner för min kind.

- No it's nothing. snyftade jag.

- Why are you crying?! Annabelle tell me, now! sa han bestämt medans han gick brevis mig längst gatorna.

- Zayn, please I just need to think now! sa jag smått irriterat.

- Babe I'm here for you.

- I know. mumlade jag och fortsatte gå han tog tag i min hand och flätade ihop våra fingrar. Efter 15 minuter var vi framme vid hotellet. Vi gick in genom den stora glas dörren och med snabba steg till hissen. Jag tröck på våning 5 där mitt och Zayns rum låg. Alla olika tankar flög igenom min hjärna. Jag var fortfarande lite chockad. Vad har jag gjort henne? Tänk om det kommer fram fler fans? Tänk om någon också går så långt och slår mig? Jag hade en fråga. Varför? Dom känner mig inte änns. Jag var berädd att få hat men inte att någon kommer fram och hotar mig. Jag kände en till tår rinna ner för min kind. Zayn bara stod och glodde på mig. Han var orolig, det såg jag. Men jag ville bara får tänka lite, samla mig. Hissen stannade och gjorde ifrån sig ett litet "pling" och dörrarna öppnades. Jag gick fort ut och bort mot vårat rum. Zayn var inte långt efter mig.

- Annabelle. ropade han desperat. Jag låste upp dörren med hjälp av kortet vi fått. Jag slängde av mig mina converse och slängde jackan på golvet. Jag tog upp min iPhone och klickade upp twitter. Jag måste få se vad dom skriver. Jag vet att jag kommer bryta ihop, men jag måste få se. Jag satte mig på sängen och bläddrade igenom mina mentions. Zayn stod bara några meter ifrån sängen och såg på mig. Jag läste igenom dom hämska meningar som folk skrivit. Har dom någonsin tänkt på att ord också gör ont? En tår efter en annan började rinna ner för min kind, jag kunde inte få stopp på dom. För varje mening jag läste rann det mer tårar. Zayn kom fram och satte sig brevid mig på sängen. Han tog min mobil ifrån mig och la armen över mig så att jag låg mot hans bröst korg. Han kramade om mig och pussade mig på hjässan medans han gungade oss båda. Tårarna blev fler, det hade bildats en stor blöt fläck på hans tröja.

Han höll på med mitt hår och pussade mig då och då medans han viskade:

- Everytings gonna be okay if you just tell me what it is.

- Th-They....I-I c-can't h-h-andle t-his. fick jag fram. Han la sig ner på sängen och det gjorde även jag. Han omfamnade mig och torkade bort mina tårar. Han la en lätt puss på min kind och kramade om mig hårt. Där låg vi tills jag inte orkade hålla ögonen öppna. Min hjärna sa att det var dags att vila nu, jag hade lidit tillräckligt.

- I love you, Zayn, viskade jag innan jag slöt ögonen.

- I love you too, Annabelle. sa han innan jag somnade.

När jag vaknade låg inte Zayn brevis mig. Jag sakta slöt jag upp ögonen. Jag hörde ljud från tv:n. Det var antagligen Zayn. Jag reste mig sakta upp ur sängen och gick in till badrummet. Jag satte på kranen och skölde mitt ansikte med det kalla vattnet. Jag tvättade bort mascaran som runnit och satte upp håret i en bulle. Efter det gick jag ut till Zayn. Han satt där och kollade på något program. När han såg mig log han och jag log snett tillbaka. Han klappade händerna på knäna. Jag satte mig i hans knä och han omfamnade mig. Jag kysste hans perfekta läppar och han sa:

- Wanna tell me why you're upset? frågade han mjukt.

- I don't know, I just can't handle all the shit I get now. One of the girls came up to me and said that I'm a ugly bitch and that i don't deserve you and that i should stay away from you. Jag såg på Zayn. Han spände käkarna han var arg. And i went on twitter and... Min röst svek mig.

- I can't believe they did that! sa han argt och ställde sig upp. Jag som satt i hans knä ramlade på soffan. Han spände musklerna och hans ögon  var fulla va ilska.

- How can they do that! sa han högt eller nästan skrek han.

- Zayn... sa jag och såg på han.

- They are suppose to suppport us, not to treath the people we love! sa han argt.

- Zayn... It's okay... sa jag lite högre. Jag ville bara få han att sluta.

- No It's not! sa han argt. Nu började jag bli irriterad.

-Zayn shut up now, please! sa jag högt. Let's forget about this and move on, i wanna spend time with you now before I go home. Please lets just forget about this! Han såg på mig och nickade. Han satte sig brevid mig och jag la min ena han på hans axel. Han grävde ner händerna i ansiktet och suckade. Efter en stunds tystnad kollade han på mig. Hans ögon glänste.

- Please, don't ever leave me. viskade han. Jag log åt min underbara pojkvän och sa:

- Never. Jag kysste han passionerat och kramade om honom.

- You know I'll always be here fore you whenever you need me, as i said that day on the beach, I'll protect you and stay by your side and I love you more than anything , I want to spend my life with you. sa han och såg på mig. Mina ögon började att vattnas. Den här killen skulle jag aldrig släppa, vi ska käpa till sammans. Jag och han.

Han såg på mig och sa:

- Happy tears? Jag nickade och han torkade bort en tår som föll ner på min kind.

- I love you. sa jag och kysste han.

- Wanna eat something? frågade han och jag skrattade åt han.

- What? sa han.

- Nothing. skrattade jag. Lets order a pizza. sa jag och kysste han mjukt på läpparna. 

---

ÄR JAG GRYM ELLER ÄR JAG GRYM?! LLN! skoja bara :P Det blev visst en del, inatt om man säger så ;) Inte så lång men, men Lite drama är alltid något, va? hehe!

Kommentera nu!! xx

Vi gick in i mitt och Niall's hotellrum som skulle vara mitt och Annabelle's dom få dagar dom är här. Niall och Alanah hade fixat ett eget rum så det var inga problem.  Jag la min hand på hennes midja och drog henne närmare mig. Hon skrattade till och såg mig i ögonen. Jag la min andra hand vid hennes käklinije och kysste hennne. Kyssen blev allt mer och mer instensivare. Jag kunde inte stå emot hennes läppar. Det här har jag längtat efter så länge. Att få känna hennes läppar mot mina. Hon hoppade upp med benen runt min midja och vi ställde oss mot en vägg. Hon hjälpte mig att få av tröjan. När den var av slängde hon den och vi fortsatte mot sängen. Vi la oss i sängen med mig över henne. Jag kysste henne sen fortsatte jag ner mot halsen. Jag tog mina händer under hennes tröja, nu var den också av. Hon knäppe upp gylfen på hennes byxor och jag skulle precis dra av dom när jag stoppade mig själv.

- Are you sure? frågade jag andfått. Hon nickade fort och jag drog av hennes byxor. Jag drog av mig mina också och nu var vi båda bara i underkläder. Jag kysste henne ännu en gång och forsatte ner till halsen där jag gjorde ett sugmärke. Jag rullade så att hon låg på mig istället. Jag försökte knäppa uppp hennes BH men den jävla grejen ville inte samarbeta. Hon skrattade lågt och knäppte upp den. Nu var den också av.

Jag låg med mitt huvud på Zayns bröstkorg och andades tungt.

- That.... sa Zayn men kunde inte avsluta meningen.

- Was amazing! fortsatte jag och kysste han på halsen.

- Yeah...sa han glatt. Det var första gången jag och Zayn hade ...ja haft sex. Det var underbart.

- I've missed you so much. sa jag och kramade om han.

- I've missed you more. sa han och pussade mig på hjässan. Jag vände huvudet mot han och kysste hans perfekta läppar. Den här kvällen kommer jag aldrig att glömma tänkte jag innan sömnen tog över.

Jag vaknade nästa morgon av att solen lös igenom glasdörren till terassen (?). Jag såg att Zayn sov och jag ville inte väcka han så jag gick försiktigt upp ur sängen och började leta efter min underkläder. När jag hittat dom tog jag på dom för att mötas av en mycket belåten Zayn.

-You pervert! sa jag överdramtiskt och sprang in till badrummet.

- Why does it matter, I've seen you without clothes before...like yesterday! ropade han och jag skrattade.

- But this time you did it when I thought you was sleeping , you creep! ropade jag tillbaka och skrattade åt han. Jag var tvungen att gå tillbaka igen för att hämta min necesär, då jag möttes av Zayn i bara kalsonger. Jag kollade lite extra på han vältränade mage innan jag hörde han skratta.

- What? frågade jag.

- You see what you like? flinade han.

- Yes and I'd like to see more of it. sa jag och gick iväg igen. Jag hörde han skrocka lågt. När jag gick in till badrummet tog jag av mig underkläderna och satt på det varma vattnet. När jag hade dushat i typ 5 minuter kände jag några armar runt mig.

- God Zayn you scared the crap out of me! Han sa inget utan skrattade lågt. När vi hade haft lite mysigt i dushen klev vi ut. Jag tog en handuk och virade den runt kroppen. Sen gick till min necesär och tog fram min tandborste. När Zayn gick förb mig kände jag att han daskade till mig på rumpan och fortsatte gå som ingenting.

- Heeeyyy! utbrast jag men kunde inte låta bli att flina lite. Efter att jag hade borstat tänderna sminkade jag mig lätt och tog på mig ett par svarta strumpbyxor, svart shorts med en röd blus. Jag tog på mig ett armband plus ett halsband. Håret fönade jag sen så plattade jag det fort.

När jag var klar gick jag ut ur badrummet och märkte att Zayn inte var där. Jag kände att jag började bli hungrig.

Jag tog upp min iPhone och skrev ett snabbt sms till Zayn. "Where are you? I'm starving! xx" Jag ville umgås så mucket som möjligt med Zayn nu för sen skulle jag inte få se honom på en månad eller två. Mobil pep till. Jag låste upp den för att se vem det va. "Zaynie<3" stod det på displayen. "Come down to the lobby, and take your jacket with you :) xx" Jag tog min skinn jacka och väska med nitar på innan jag snörade på mig mina svarta converse. Jag gick ner till lobbyn där jag möttes av Zayn. Jag log mot han och gav han en kyss.

- Where are we going? I want to eat. NOW! sa jag och flinade.

- I thought that we can go out and eat, and then matbe go shopping. sa han och flätade ihop våra händer.

- Yes that sounds great! sa jag och pussade han på kinden. När vi kom ut från hotellet började vi vandra runt Paris okönda gator. Efter ett tag hittade vi ett mysigt café. På vägen hade vi själv klart stött på fans som ville ta en bild eller få något signerat. Vi gick in i cafét där det inte var så mycket folk. Kassörskan log mot oss när vi kom fram till  kassan.

- Bonne journée, ce que je peux faire pour vous? sa hon och log. Jag och Zayn som inte hade en blekaste aning om vad hon sa kollade förvirrat på varann.

- We don't speak france. sa jag och log snett. Hon skrattade och log vänligt mot oss.

- Oh okay, can I take you order? sa hon med en fransk brytning.

- I want pancakes and a latte sa jag. Hon nickade och kollade på Zayn.

- Same for me. sa han. Hon nickade ännu en gång och sa att den kommer om 5 minuter. Vi gick och satte oss vid ett bord som var lite längre in i cafét ifall fans eller paparzzi (?) skulle komma. När vi fick vår mat började vi äta. Jag fick ett skratt anfall när Zayn lyckades få sylt på kinden och torkade bort det med en pannkaka. När vi var klara betalade vi och började gå. Vart vet vi inte, vi bara gick dit våra ben ledde oss. Efter 10 minuter såg vi att vi hade kommit fram til Eiffeltornet.

- Come on Zayn i wanna take some pictures. sa jag och drog med han. Vi ställde oss så man kunde se Eiffeltornet i bakrunden. Vi gjorde en massa fåniga grimaser men ändå några seriösa bilder. Vi skrattade så mycket att folk gav oss konstiga blickar. Vi hörde ett skrik och vände oss om.

- Oh my god is Zayn Malik! Det var två tjejer. Jag ställde upp som fotograf och knäppte några kort med en av tjejernas mobil. Jag kände hur ena tjejen gav mig några bitch-blickar men jag ignorerade det. När Zayn höll på att signera något till hennes kompis kom hon fram till mig och sa:

- Stay away from Zayn you slut. You're so damn ugly and you don't deserve him, I hope you die bitch. sa hon och gick till sin kompis. Jag försökte få in det hon just hade sagt. Det var precis det här jag var rädd för. ♥

---

YAAYY! Del 20, vad tror ni händer nu? Jag fick en fråga om hur gammal jag är, jag är 12 men fyller 13 om exakt 41 dagar om jag har räknat rätt! :P KOMMENTERA!

GLÖM INTE STÄLLA DIN FRÅGA PÅ FRÅGESTUNDEN! :) xx

- Heey babe! sa jag och log för mig själv.

- NIALL! skrek hon i luren. I've missed you so much babe, what's up?

- I've missed you too, not much, what are you girls up to? sa jag och log för mig själv.

- We just finished a movie. svarade hon glatt.

- Oh okay, i need to talk to you both turn on the speaker.

- Okay. sa hon och jag hörde nu ljud i bakrunden.

- HEY BESTIE I'VE MISSED YOU SO MUCH! Det var Annabelle. Jag skrattade åt henne och hälsade.

- HII BESTIE I'VE MISSED YOU TOO! skrattade jag. Jag hörde skratt i bakrunden men kom plötsligt ihåg varför jag ringt.

- Okay girls you need to help me with something. sa jag och vi började snacka.

Efter en kvart hade vi pratat klart. Jag sa hej då och la på.  Jag reste mig från det kalla badrums golvet som jag suttit på under tiden jag pratade med tjejerna. Jag låste upp dörren och gick ut till Zayn. Han låg på sängen med slutna ögon han hade säkert somnat. Jag drog av mig tröjan och byxorna för att sen ta på mig ett par shorts och slänga mig i sängen. Jag bäddade ner mig i den sköna hotell sängen och slöt ögonen. Det här kommer att bli grymt tänkte jag.

Jag vaknade jag av att Zayn slängde en kudde på mig. Jag stönade och drog täcket över huvudet.

- Wakie, wakie Nialler. skrattade Zayn.

- Uhhh no i wanna sleep. kved jag. Innan jag visste ordet av det kände jag hur Zayn puttade ner mig från sängen och jag landade på det allt än mjuka golvet.

- What was that good for! sa jag irriterat medans jag sakta reste mig upp.

- Nothing, I just wanted to wake you up. skrattade han medans han drog på sig en tröja. Jag suckade ännu en gång och gick mot min väska Då slog det mig det är ida- jag han inte tänka klart innan Louis kom instormandes och började hoppa på min säng. Han tog sats och hoppade över till Zayns säng och skrek:

- I BELIEVE I CAN FLY!! Jag kunde inte hålla mig för skratt, det kunde inte Zayn, Harry och Liam som stod vid dörr öppningen. När vi hade lugnat ner oss klädde vi på oss och gick ner till hotellets resturang.

- I'ts going to be sick tonight! utbrast Louis när vi satte oss ner och började äta. Jag kunde inget annat än nicka just nu, hela min mun var full med mat. Dom skrattade åt mig och vi fortsatte äta.

Dagen hade gått fort och nu stod vi backstage för att gå ut på scen och sjunga vår sissta låt, More Than This. Jag var så glad just nu. Jag fick göra det jag älskade med mina bästa vänner och var omgiven av underbara människor. Fast jst nu var det bar hon som fattades. Jag kände någons hand på min axel, jag vände mig om och såg Niall le snett.

- Let's do this bro! sa han och jag skrattade. Vi sprang ut på scenen och publiken blev helt till sig. Jag skrattade åt det och hörde att bandet började spela.

Låten fortsatte tills jag skulle sjunga mitt solo. Då jag såg att världens vackraste flicka kom ut på scen och ställde sig en bit ifrån mig. Jag hörde att Louis sjöng istället för mig. Jag stog där i chock medans hon bara log. Publiken skrek som bara den. Jag log och hon sprang fram till mig. Jag kramade om henne hårt och snurrade runt henne i luften, precis så som dom gör i filmer. När jag släppt ner henne kysste jag hennes mjuka läppar som jag har varit ifrån i mer än två månader nu. Det känndes så rätt. När vi avslutat kyssen såg på henne förvirrat. Hon skrattade lågt och pekade på Niall som log mot oss. Jag log brett mot han och vände mig sedan mot publiken. När låten tog slut tackade vi för ikväll och gick backstage. Jag drog in Annabelle i en kyss och kramade om henne hårt.

- Missed me? frågade hon och skrattade hennes underbara skratt.

- More than anything. log jag och kysste henne igen. And you have to explain everything to me! utbrast jag och hon skrattade till.

- Okay, When you had your last concert in Sweden, Niall called me and Alanah. He said that we have to come to your concert in France cause you missed me to much, so we made up a plan and here I am now. sa hon och log.

Nu kunde jag verkligen inte bli lyckligare. Den saknaden jag hade för henne hade fått mig att inse att jag ville spendera resten av mitt liv med den här underbara flickan. Hon var min ängel.♥

---

En kort del men det hände iaf lite grejer! Nu vill jag att ni kommenterar om vad ni tycker om novellen hittills, vad jag kan bli bättre på och vad ni vill ha mer av. Vill ni ha mer drama, romantik eller kanske mer av killarna?

Glöm inte att ställa din fråga på frågestunden, som avslutas 20/5 allså Söndag! :) KRAM! x

---

Två månader hade gått sen killarna åkt på turné. Det hade varit tufft för både mig och Alanah. Men vi klarade det här det var bara två månader kvar. Jag hade pratat med Zayn varje dag på telefon eller på Skype.  Jag saknade den killen något otroligt. Han hade berättat att dom var i Sverige nu och skulle vidare till Frankrike efter tre dagar.

- Annie, let's do something, I'm bored! klagade Alanah.

- Me too, and don't call me that...only Lou can call me that. sa jag bestämt.

- Why? skrattade hon.

- He said if i get to call him Boo Bear, he gets to call me something and then Zayn told him that he can call me Annie 'cause i hate that, that little bastard.

- You two have problems! skrattade hon och slängde en kudde på mig. But seriously I'm bored.

- Oh my god, let's go shopping! Utbrast jag. Alanah sprack fort upp i ett leende och hoppade upp ur soffan.

- Yes! I'm just gonna get changed. sa hon och gick in till det lilla rummet som var mitt så kallade gästrum. Hon sov oftast här nu när killarna var borta. Det hade jag inget emot, hon var ju min bästavän. Jag reste mig ur soffan som vi degat i hela morgonen och gick in till mitt rum. Jag tog fram min mobil ur fickan och såg att jag hade fått ett sms av Zayn. " Hey babe, i miss u so much! Ur always on my mind and I hate that i can't be with you right now! Love you, Ur Zayn xx" Jag log åt min underbar pojkvän och skrev in ett snabbt svar innan jag slängde mobilen på min säng. Jag styrde mina steg mot min W.I.C och tog på mig ett par svarta byxor, en svart tröja och en kavaj. Jag sminkade mig lätt och tog på lite smycken. Håret lockade jag lite och lät det ligga. Jag nårpa åt mig mina solglasögon och väska med nödvändiga saker i.

(Dom har bara kläderna)

- Alanah are you done yet?! ropade jag från mitt rum.

- Yeah, I'm coming. Jag gick ut till hallen och tog på mig mina vinröda converse och en halsduk i samma färg.

- Come on Alanah! gnällde jag.

- I'm coming! skrattade hon. När hon äntligen kom så såg jag att hon hade på sig ett par jeans med en instoppad jeans skjorta och en vit kavaj.

- Looking good. sa jag och blinkade med ögat.

- Thanks, you too. log hon. När vi äntligen var klara gick vi ut genom dörren och jag låste. Som tur va bor ju jag i centrala London så vi behöver inte ta någon taxi. Vi började gå längst gatorna tills vi gick förbi Victoria Secret's och jag stannade upp.

- We have to go in here! utbrast jag och drog med Alanah.

Flera timmar hade gått. Jag och Alanah hade shoppat en hel del. Jag kände att jag började bli hungrig.

- Lets go and eat somewhere, I'm hungry. sa jag och Alanah nickade. Vi gick in på Starbucks och beställde en macka och kaffe var. Det var här jag och Zayn träffades för första gången.Jag log smått för mig själv och satte mig vid ett bord. Jag tog en tugga av min macka.

- I miss them. sa jag lågt och kollade på Alanah.

- Me too. svarade hon och drack lite av sitt kaffe.

- Thank you Sweden, You've been amazing tonight! skrek Louis i mikrofonen. Vi alla skrattade åt hur högt dom skrek och sprang backstage. Alla grattade oss för en lyckad konsert och äntligen fick vi åka till vårat hotell.

- That was sick! utbrast Niall när vi kom in till vårat hotell rum.

- Yeah, dude i thought i was deaf. skrattade jag och slängde mig på sängen.

- I know what you mean! sa han och gick in till badrummet. Jag gäspade stort och tog upp min mobil från byxfickan. Jag såg att jag hade fått ett sms av Annabelle, fast för några timmar sen. Jag bestämde mig för att ringa henne. Jag måste få höra hennes röst. Jag gick in på mina kontakter och bläddrade tills jag såg Annabelles namn. Hon hade döpts sig själv till "A cool chick ;)<3" jag flinade lite åt min flickvän och tröck på "Call" . Det gick några signaler tills jag hörde hennes röst.

- Zaynie!!

- Haha heyy babe! sa jag och log stort även om hon inte kunde se det.

- I miss you so much, please come home soon!

- I've missed you too, I'll be home soon babe. sa jag. Jag saknade henne något enormt.

- ohh okay, so how's evrything going? frågade hon glatt.

- Great! We just finished our last concert in Sweden. berättade jag. After Sweden it's just France, Germany, Italy and Greece.

- That's great, I can't wait to see you and the lads!

- I can't wait to see you and Alanah too! Babe i gotta go now talk to you later okay?

- Oh okay. sa hon besviket. Yeah i guess so, I love you Zayn bye.

- Bye love, i love you Annabelle. sa jag och la på. Jag suckade högt och slängde mobilen på sängen.

- Something wrong? frågade Niall när han kommit ut ur badrummet.

- I just talked to Annabelle. sa jag lågt och snurrade på mina armband.

- Oh you miss her huh? sa han och kollade på mig medlidande.

- Yeah ALOT. suckade jag.

- You'll see her soon. sa han och gick in till badrummet igen. Yeah right, om två månader typ?! tänkte jag.

Jag hatar att se Zayn så här. Så jag fick en ideé. Jag tog upp mobilen och knappade in ett nummer och tröck på"Call" efter några signaler så svarade hon.

- Hello.

---

Inte så nöjd med den här delen :/ Vem tror ni Niall ringer nu då? Kommentera för nästa del!