Del 28- In love with an Angel ♥
Tidigare:
- Open your mouth. Sa jag och han gjorde som jag sa. Jag tog en vindruva från burken som låg på golvet brevid mig och Zayn. Jag siktade och kastade den, som planerat hamnade den i hans mun.
- Scooore!!! Ropade Zayn och en av sjukskörteskorna hyssade oss. Vi båda började fnissa. Zayns syskon och pappa hade åkt hem för att vila. Medans jag och Zayn satt här och larvade oss. Jag satt i hans knä med hans armar om mig.
- Thank you Annie, without you i wouldn't be able to do this. You're my bestfriend and the world greatest girlfriend. I love you so much that it hurts. Jag log stort och pressade mina läppar mot hans. Kyssen avbröts av att vi hörde ett pipande ljud in ifrån Trishas rum och läkare plus sjukskörterskor sprang in dit.
- Prepare heart and lung rescue. Var det ända vi hörde innan dörren stängdes igen med en smäll.
Både jag och Zayn reste oss fort upp. Zayn sprang fram till en sjuksköterska som stressat gick ut genom dörren.
- What's happening? sa han nervöst. Sjuksköterskan såg med medlidande ögon på han.
- You must be her son, am i right?
- Yeah, sa Zayn kort. Han var snart på väg att gråta, det hörde jag. Han snackade med sköterskan och vände sig sen om med en tom blick. Han satte sig ner på golvet igen. Han började snyfta. Och sen gråta. Jag satte mig brevid han och la en tröstande hand på hans kind.
- it's okay, viskade jag.
- No it's not, can't you see that she's dying, she's fighting for her life! That's not okay! skrek han och reste sig upp och det gjorde även jag.
Jag fick inte fram ett ord. Jag var chockad, sårad och kanske....lite rädd. Jag såg med stora ögon på Zayn. Han ångrade det han hade sagt. Jag backade bak ett steg.
- Ohh god, suckade han lågt. Babe, I'm so sorry. Fuck. Han täckte sitt ansikte med båda händerna. Jag backade ännu ett steg. Jag var lite sårad över att han fick ett utbrott på mig när jag bara försökte hjälpa han, men jag förstod han. Att sitta i en tråkig grå hall på ett sjukhus och bara i rummet intill sitter ens egen mamma och kämpar för livet. Det svider.
- Please forgive me, sa han desperat och tårarna rann ner för kinderna.
Jag tog först ett steg sen ett till och sen sprang jag och hoppade in i hans famn. Han brast ut i gråt. Jag kramade om han hårt och höll ena handen runt hans nacke och den andra i hans hår och lät han gråta ut på min axel.
- I'm sorry, viskade han.
- Noo, babe it's okay, sa jag tröstande och pussade han på huvudet.
Vi hade suttit på dom obekväma stolarna i några timmar nu. Jag gäspade stort och sträckte lite på mig.
- Tired? frågade Zayn.
- No it's okay, sa jag och log mot han. Han log tillbaka och drog in mig i en varm kram. När den mysiga kramen var slut kom en sjuksköterska ut från rummet där Zayns mamma låg i, hon hade ett leende på läpparna. Vi reste oss fort upp och gick fram till henne.
- How is she? frågade jag.
- She is okay and will be herself again in a few weeks, just give her time to heal. The doctors said they didn't think she would survive cause the injury was so serious, but she did and that's all that counts right? sa hon och log stort mot oss. Hon gick därifrån och jag såg på Zayn som hade världens bredaste leende på läpparna. Jag kramade om honom hårt och han snurrade runt runt några varv. När jag hade fötterna på marken igen pressade jag mina läppar mot hans.
- Lets go in, sa han och nickade mot dörren. Vi banade oss till dörren och klev in i rummet. På sängen låg Trisha med ett stort leende när hon såg oss. Hon hade ett stort plåster på huvudet och dom hade lindat runt bandage runt händerna. Hon såg trött och sliten ut.
- Hey mom, how are you feeling? sa Zayn och satte sig på stolen brevid sängen.
- I'm alright love, sa hon och log mot oss. Zayn would you mind, I ould like to talk to Annabelle alone. Jag stelnade till. Varför ville hon prata med mig? Gillade hon mig inte? Oh god.
- Sure, sa Zayn. Han såg lika förvirrad ut som jag. När dörren stängdes igen efter Zayn vände jag mitt huvud mot Trisha och log snett.
- Come here love, sa hon och klappade på sängen. Jag tvekade men gick sen och satte mig.
- I wasn't like this i wanted to meet you, sa hon och skrattade till. But now i have. Jag log mot henne.
- When I get out of this boring hospital you and me and maybe the girls can do something together, just us girls?
- Yeah, I would love that, sa jag glatt.
- Great! sa hon och log. I heard Zayn yell before it sounded like he was mad, what was that about? frågade hon nyfiket.
-Yeah, he was worried that you would...die and i tried to comfort him but he was too upset and got mad but he didn't mean too yell, sa jag och hon nickade.
- oh that boy, suckade hon men sa sen: You know he never have looked at a girl in the way he looks at you. Jag sprack upp i ett stort smile.
- Really?
- Yes love, he loves you, hon log stort mot mig och jag log tillbaka. Det kändes bra att prata med Zayns mamma. Det känndes som att jag har känt henne hela livet. Jag avbröts i mina tankar av att resten av familijen Malik kllev in i rummet.
- Mooooom!! ropade Safaa och sprang fram och kramade om sin mamma.
- Ohh love, sa Trisha och kramade om sin dotter. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till Zayn som hade ett stort leende på läpparna. Jag kramade om han och viskade i hans öra.
- I told everything is going to be fine.
- Yes, yes you did, sa han och pussade mig på hjässan.
1 VECKA SENARE, LONDON
- Annniiiieeee!!!! ropade Alanah och sprang fram till mig. HOn omfamnade mig i en kram.
- Heeyyyy! skrattade jag.
- I've missed you so much!
- I've missed you too! sa jag och höll om min bästis.
- What?! Haven't you missed me? hörde jag någon säga. Jag kände mycket väl hans irländska accent. Jag släppte Alanah och sprang fram till Niall.
- Of courde I've missed you my little irish buddie! Jag kramade om han hårt. Jag släppte han och han gick fram till Zayn.
- Heey bro, how are you feeling? sa han och kramade om han.
- I'm all good, sa han och log.
- That's our Zayn, sa Alanah och la en arm över Zayns axlar. He's always happy even if i ruin his hair, sa hon och ruffsade till hans hår.
- Ohh girl you didn't just do that! utbrast Zayn. Zayn började springa efter Alanah och för att ruffsa till hennes hår också. Det var ju bådas precious little baby.
- Niall i need help!!! skrek Alanah och försökte skydda sitt hår.
- Do you know them? sa Niall.
. Nope, sa jag kort och vi gick in i huset.
Och det var den sista delen för den här novellen!!!! Nae skoja, vi håller kvar Annabelle och Zayn ett litet tag till. Dålig uppdatering. Check. Idé brist. Dubbel check. Behöver jag er hjälp med idéer? Jaaaaa!! Kommentera om du har en idée coh vad du vill ha mer i novellen! Ni får ett bild löst bara för att jag inte har någon lust att leta efter bilder. KOMMENTERA BABIES!! :) x
Kommentarer
Postat av: Hanna
Heeej, och hallå vad jag älskar din novell! Har tyvärr inga idéer då jag inte är så duktig på det men jag undrar ifall du vill göra länkbyte med mig och min vän? Kraaam xx
Postat av: Lovisa
Jag har tyvärr inga idéer till dig men jag vill bara säga att jag älskar din novell! Jag har sagt det många gånger förut men jag säger det igen!
Postat av: Kimberly
Jag har inga idéer, men jag måste säga att din novell är grym!
Läs gärna min!:)xx
Postat av: Julia
AS GRYM DEL! Fan vad bra aså!<3
Postat av: Harry Styles novellblogg
sv: haha surprise? ;) glad du gillar den...det är inte många som gillar skånska! haha :D då står du i alla fall ut med mig på twitcamen xx
Postat av: Emma
Superbra kapitel!
Ingen aning om vad du skulle kunna skriva om, du har typ fått med massa bra grejer, men du kanske skulle kunna göra såhär: De kan åka till Sverige på typ nån turné och så träffar Annabelle nån gammal killkompis som börjar flirta med henne och så blir Zayn jätteavundsjuk och så blir det världens storbråk mellan dem, men sen blir det jättebra och Zayn och Annabelle blir tajtare än nånsin.... hehe :D<333
Postat av: Dafina
Riktig grym kapitel!!! Jag fällde lite tårar! Meeer:)
Trackback
