IN LOVE WITH AN ANGEL

Han snyftade till igen. Jag satte ena handen på hans nacke och lekte med hans hår, så som han tyckte om, och den andra på hans händer.

- Zayn...babe, care to share? Han snyftade och tog bort händerna från ansiktet. Hans ögon var rödsprängda, det gjorde ont att se han så. Jag såg på han och strök han lätt på kinden. Han tog ett djup andetag och sa sen det jag aldrig jag skulle få höra.

- My mom got hit by a car and they don't know if she's gonna make it. Det sprutade ut tårara från hans ögon. Jag stod där chockad. Jag omfamnade han i min famn och höll om han hårt. Jag lät han gråta ut. Det var det minsta jag kunde göra, att vara där för han. Det skulle jag alltid vara, nu var det min tur att stötta han. Om hans mamma inte kommer klara sig måste han vara där vid hennes sida.

- Babe, c'mon we're going to Bradford.

- What? Sa han hackigt.

- Yes, you heard me. We're going to Bradford me and you, your mom needs you now and you need her, I'm gonna be here by your side all the time. Sa jag och log snett. Jag torkade bort en tår från hans kind med min tumme.

Han sa inget utan nickade bara. Det dög för mig. Jag reste mig upp och började packa en väska med mina kläder och en med Zayns. När jag hade packat klart ringde jag först till killarna och berättade att jag och Zayn skulle till Bradford. Precis när jag skulle ringa en taxi fick jag ett samtal av Paul. Jag hade hans nummer ut i fall att.

- Hi, It's Annabelle.

- Heyy Annie, I heard that you're going to Bradford with Zayn, I have alredy fixed a car you can be there till she gets better. Sa han medlidande.

- Thank you Paul, he's devastaded.

- I can imagine, Good luck sweetie. Call me if anything happends.

- Yeah, I will. Bye. Jag la på och gick till Zayn.

- Thank you. Sa han lågt och kramade om mig hårt.

- Anything for you, lets go now the car waits outside. Sa jag och vi gick hand i hand ut.

Vi satte oss i bilen och chaffören gasade.

- I love you. Sa Zayn tyst.

- I love you too. Sa jag och pussade han lätt på kinden.

Jag stormade in i sjukhuset med Annabelle efter mig. Jag gick fram till recepetionen och frågade:

- Hi, I'm here to see my mom, Trisha Malik, where is her room? Hon såg först på mig sen på Annabelle och kollade ner i sina papper.

- She's in room 137, second floor, but you can't go in there she needs to rest. Sa hon spydigt. Jag sket i henne och drog med Annabelle.  Jag tröck på knappen så att hissen skulle åka ner. Jag stampade lätt med foten i golvet och bet mig hårt i läppen så att tårarna som jag lyckats hålla inne ett tag inte skulle komma. Jag märkte hur Annabelle iaktog (?) mina rörelser och såg på mig medlidande. Jag tog hennes hand och pussade den innan vi klev in i den stora hissen. Annabelle tröck på knappen med siffran 2 och dörrarna stängdes. Hon vände sig om mot mig igen. När vi var uppe öppnades dörrarna med ett "pling" och vi gick ut. Vi började fort leta efter rum 137, det var inte svårt att hitta det eftersom utanför ett rum satt det ansikten som jag mycket väl kände igen. Jag flätade ihop min och Annabelles fingrar och vi gick fort fram till dom.

- Dad? Harklade jag mig och han såg upp med rödsprängda ögon.

- Zayn? Sa han chockat och hoppade upp och kramade om mig. Jag kunde inte hålla mina tårar inne mer. Jag lät dom långsamt rinna ner för mina kinder. Efter det kramade jag om Doniya, Waliyha och Safaa. Jag vände mig om mot Annabelle och sa:

- Guys, this is Annabelle, my girlfriend. Jag såg på henne att hon var nervös för att hon höll på med sina naglar och det gör hon alltid när hon är nervös.

- Hi. Sa hon med en osäker stämma och vinkade med handen. Alla hälsade och dom började små prata lite. Dom verkade gilla henne, men vem gör inte det? Jag gick fram till det lilla fönstret som man kunde se in till rummet. Där låg min älskade mor. Hon hade slutna ögon och slangar här och var. Det gjorde ont att se henne så sårbar. Jag kunde inte se mer så jag vände mig om och satte mig ner på golvet och lutade mig mot väggen. Jag hörde hur allt mummel tystnade och kände allas blickar mot mig. Även fast jag hade mitt huvud ner grävt i händerna.

- Who want's to eat? We have been here for a while. Harklade sig pappa.

- I'm not so hungry so I'll stay here. Sa Annabelle. Jag lyfte på huvudet och såg att hon kramade om min yngsta syster Safaa. Det var inte så här jag ville att dom skulle träffas. Och tänk om min mamma aldrig skulle få träffa mitt livs kärlek? Fan. Nej. Sluta tänk så, hon kommer klara sig. Sluta. Sluta. SLUTA. Jag höll nu ena handen i håret och den andra för ansiktet. Jag såg i ögonvrån hur Annabelle slank ner brevid mig.

- Zayn. Jag svarade inte utan visste att hon skulle fortsätta. I want to meet her. Now. Jag såg på henne, hon var allvarlig.

- The doctors won't let us in.

- Screw them I'm gonna make sure we get to meet her. Sa hon bestämt och reste sig upp. Jag hörde hennes fotsteg eka i hallen. Hon fick mig att le av hennes envishet. Efter 10 minuter kommer hon tillbaka med ett nöjt leende.

- What did the say? Frågade jag med en hackig röst.

- Come on, I convinsed them. Jag log svagt och reste mig upp igen. Vi gick fram till dörren och jag öppnade den långsamt. Jag gick långsamt över golvet och satte mig på en stol brevid sängen. Jag tog tag i hennes hand som var lindad i bandage (?) och lutade mitt huvud mot den. Jag grät tyst och sa sen:

- Mom...please...I promise to visit more often, I'll do anything. Just wake up....please. Viskade jag. You can't go. Not now. We need you, please. Annabelle kramade om mig bakifrån och pussade mig på kinden. Jag höll ena handen ihop flätad med Annabelles och höll ett hårt grepp om mammas hand.

- Zayn. Det var en hes och tyst röst. Jag vände mig om mot min mamma som iaktog mig och Annabelle.

- Mom. Utbrast jag. Jag höll om hennes hand med båda min händer.

- I've missed you so baby, how are you? Frågade hon som att inget har hänt. Jag såg på henne förvånat och sa sen:

- I've missed you too and i'm fine or was...

- If i would be you i think i would be "fine" every second with a beautiful girlfriend as yours. Sa hon och log. Jag log stort och vände mig om till Annabelle som hade gått och satt sig på en bit bort från sjukhus sängen.

- With her I'm more than "fine" mom, with her....words can't describe what's going on in my head when she's near. Jag log stort och betraktade Annabelle som var inne i en tidning.

- She's beautiful, and she sure does have a beautiful soul Zayn, I saw when she comforted you. Jag såg lite förvirrat på min mamma och sa:

- What? How long have you been awake?

- Long enough to know that she is something special. Jag log stort.

- So...How are you feeling?

- Zayn baby, I'm going to be fine, i know that. Sa hon och strök mig på kinden. Now I want to talk to Annabelle. Sa hon och blinkade med ena ögat. Jag log.

- Babe? Hon hoppade till och kollade på oss sen.

- Yeah? Jag skrattade åt hennes reaktion och sa:

- Come over here. Hon log och la ifrån sig tidningen och kom fram till oss. Jag log stort och hon besvarade mitt leende innan hon vände sig om till min mamma.

- Hi, Nice to meet you Trisha, how are you feeling? Hon kollade ner på sina naglar och sen upp på min mamma.

- I'm fine love, nice to meet you too, I've heard a lot of things about you. Sa min mamma och log.

- Good things, i hope?

- It's hard to not to tell people good things about you. Sa jag och drog henne mot mig så att hon satt i mitt knä. Hon log genererat och pussade mig snabbt på kinden. Vi satt och pratade länge innan det knackade på dörren och in kommer resten av min familj. Jag och Annabelle bästamde oss att gå ut så att dom andra fick spendera lite tid med mamma.

- Open your mouth. Sa jag och han gjorde som jag sa. Jag tog en vindruva från burken som låg på golvet brevid mig och Zayn. Jag siktade och kastade den, som planerat hamnade den i hans mun.

- Scooore!!! Ropade Zayn och en av sjukskörteskorna hyssade oss. Vi båda började fnissa. Zayns syskon och pappa hade åkt hem för att vila. Medans jag och Zayn satt här och larvade oss. Jag satt i hans knä med hans armar om mig.

- Thank you Annie, without you i wouldn't be able to do this. You're my bestfriend and the world greatest girlfriend. I love you so much that it hurts. Jag log stort och pressade mina läppar mot hans. Kyssen avbröts av att vi hörde ett pipande ljud in ifrån Trishas rum och läkare plus sjukskörterskor sprang in dit.

- Prepare heart and lung rescue. Var det ända vi hörde innan dörren stängdes igen med en smäll.

---

Här får ni en efterlängtad del! Vad händer med Zayn's mamma? Överlever hon? Vad tror ni?

Och förlåt att den kom lite sent, hehe ^_^