Del 30- In love with an Angel ♥
Tidigare:
Jag höll på och ta av mig mina byxor och lägga mig brevid Zayn. Vi hade haft jätte mysigt och kul alla tillsammans. Jag tog av mig blusen jag hade på mig och tog på mig en av Zayns t-shirts. Jag tassade bort till han och kröp ner brevid han i den varma sängen.
- Did you like your gift? Frågade jag och la min hand på hans bara bröst.
- Yes, I loved it. Sa han och pussade mig på hjässan. You?
- It's beautiful, thank you babe. Sa jag och pillade på kedjan som hängde runt min hals, Jag hade fått ett halsband med ett hjärta hängandes där det stod "You and me, forever and always, I love you" och på andra sidan stod det"Zayn + Annabelle" . Jag log åt tanken om att jag verkligen ville vara med han för alltid, He's my one and only.
- So how was spending christmas in Bradford with Annabelle? Frågade Louis mig medans jag fick håret fixat av våran stylist Lou. Jag log snett och sa sen:
- It was fun. My family really likes her.
- That's great. Sa han och nickade.
- What did you give her ? Frågade Lou.
- Give what? Frågade jag lite förvirrat men sen så slog det mig. I julklapp. Ohh now I know what you mean. Hon skrattade och tog lite hårvax från en burk.
- I gave her a necklace.
- Just a necklace? Sa Lou och höjde på ena ögonbrynet. Jag hörde ett litet skratt från Louis i bakrunden och sa:
- No, the man in the shop said that you could engrave something in the heart that hung, so i did.
- Ohh, that's very romantic of you Mr.Malik. Sa Lou imponerat medan hon knäppte upp den där grejen som man hade när man var hos frisören. Jag log snett och reste mig ur stolen.
- Oii, lads! Sa Niall som kom in i lodgen (?) .
- Heyy bro! Sa jag och high-fivea' han. Jag satte mig brevid Louis i den svarta soffan.
- When does the intevriew start? Frågade Niall som satt där jag suttit bara för någon minut sen och fått håret fixat.
- I don't really know. Skrattade jag.
Zayn hade en intervju, Alanah jobbade likså Eleanor. Och lilla jag var hemma själv. Jag bestämde mig för att gå ut på en promenad istället för att sitta inne hela dagen. Jag tog på mig ett par svarta byxor, en vit skjorta med svart krage och lite smycken. Jag tog på mig mina Jeffery Campbell och min kappa. Jag tog min väska och gick ut genom dörren. Väl ute ångrade jag mig när jag kände den kalla vinter vinden. Ändrade planer. Starbucks here i come! Med snabba steg gick jag längst gatorna, förbi butikerna och in till det varma cafét. Jag gick till kassan och köpte en kaffe + muffin. Jag blickade ut över cafét och såg att det fanns en ledig plats lite längre in. Jag styrde mina steg mot bordet och satte mig ner. Jag tog upp min iPhone och skickade ett sms till Zayn. " Hi babe, when are you done with your interview? I'm sitting here forever alone in Starbucks :'( x Love you!" Jag la ner mobilen och tog en klunk ur det varma kaffet. Mobilen som låg på bordet började vibrera. Jag tog upp den och såg att Zayn ringde. Ett klick på "Answer" och jag hörde hans röst.
- Hey!
- Hi babe! Sa jag och log för mig själv.
- I'm actually on my way home, meet me outside Nandos so we can eat , I'm starving! Sa han och jag skrattade åt han.
- Okay then, I'm on my way.
- Great, bye love.
- bye Zayn. Sa jag och la på. Jag reste mig upp och tog väskan. Jag gick ut ur cafét och lämnade min halv ätna muffin och kaffe bakom mig.
Väl utan för Nandos stod Zayn där och pillade med hans mobil. Han lyfte på huvudet och mötte min blick innan han sprack upp i ett leende. Jag gick med snabba steg den sista biten och kramade om han hårt.
- Hi there. Sa jag och la en lätt puss på hans läppar.
- Hey. Sa han och tog tag i min hand innan vi gick in i resturangen.
5 MÅNADER SENARE, APRIL.
Det var vår nu och jag och Zayn hade varit tillsammans i snart ett år. Och jag älskade han mer för varje dag som gick. Han var helt enkelt underbar. Vi gick hand i hand genom en prak som jag inte visste namnet på.
- I love you Zayn. Sa jag och log åt han.
- I love you to. Sa han och lutade sig fram och kysste mig.
- Annabelle is that you?
Så där ja! Det var ett tag sen, jag har skit dåligt samvete för det. Jag ska försöka skriva flera delar så jag har ett litet "lager" så att detta inte händer igen. Jag har ingen aning när nästa del kommer ut men så fort jag skrivit några delar till. Håll ut babes! Och ett STORT tack till alla er som läser och kommenterar!
Ni får ett bildlöst för att jag orkar inte leta efter bilder:)
Del 29- In love with an Angel ♥
Tidigare:
TVÅ OCH EN HALV VECKA SENARE- JULAFTON
Ni förtjänar inte en så här SKAMSET kort del men, oh well, bättre än inget! ;)
- Heey bro, how are you feeling? sa han och kramade om han.
- I'm all good, sa han och log.
- That's our Zayn, sa Alanah och la en arm över Zayns axlar. He's always happy even if i ruin his hair, sa hon och ruffsade till hans hår.
- Ohh girl you didn't just do that! utbrast Zayn. Zayn började springa efter Alanah och för att ruffsa till hennes hår också. Det var ju bådas precious little baby.
- Niall i need help!!! skrek Alanah och försökte skydda sitt hår.
- Do you know them? sa Niall.
- Nope, sa jag kort och vi gick in i huset.
- Okay, everybody listen up! ropade Trisha högt för att tysta allt och alla. It's time to open the gifts! Alla barnen från Zayns släkt sprang fram och satte sig framför granen spända över att få se vad dom fått i julklapp.
- Oh my god, look it's santa! ropade en av zayns yngre kusiner och sprang fram till tomten. Jag log stort. Zayn hade övertalat mig att fira jul hemma hos han i Bradford. Jag tvekade i början men efter många om och men så gav jag mig. Trisha hade blivit bättre. Hon hade blivit frisk fortare än jag trodde. Nu så var hon sig själv det ända som var skilnad var att hon fortfarande hade ett plåster i pannan.
- Come I wanna show you something. Sa Zayn och drog med mig ut ur rummet som var fullt av glada människor.
- What? Okay... Sa jag och följde efter han. Jag fick ett litet leende av Trisha innan vi försvann ut till hallen. Zayn tog på sig sina skor och jacka.
- Come on, we're going out. Sa han och tog på sig mössa och vantar. Jag gjorde samma som han eftersom jag hade inget val. Det var ju antigen de eller frysa ihjäl.
När vi gick ut möttes vi av en vind som var allt annat en behaglig. Zayn log mot mig. Förens nu hade jag inte märkt att han hade en pulka i handen. Han log stort när han såg min förvirrade min. Han skrattade och drog med mig längst gatorna. Vi gick hand i hand i det tysta området. Det ända som hördes var snön under skorna som trycktes mot marken och en bil som då och då åkte förbi. Efter en stund stannade Zayn och kollade upp mot en brant backe. Han vände sen sitt huvud mot mig och log stort.
- No freakin' way! Sa jag bestämt och vände mig om för att gå och sätta mig på en bänk full med snö som var mitt mål. Ett skratt kom ut ur Zayn och han tog tag i min vant beklädda hand.
- Yes you are! Come on now!
- Noo!
- Yes!
- Noooooooo!
- Yeeeeeeeeeees! Sa han och gick med bestämda steg upp för backen.
- Are you ready? Frågade Zayn när vi satt på pulken uppe på backens "topp".
- Umm...no.. Sa jag men det var för sent för att Zayn hade redan börjat åka.
- OHH MY GOOOOOODDDD!!!! Skrek jag när vi fort som bara den åkte ner för den branta backen.
- That was so fun! Skrattade jag.
- I told you so! Sa Zayn och log stort. Vi kom fram till Zayns hus igen och borstade bort all snö innan vi gick in. När jag hade tagit av mig ytter kläderna slängde jag en blick mot spegeln som stod i hallen och möttes av en inte så behaglig syn. Mitt hår som jag hade lockat var nu blött och mitt ansikte var tomat rött likså Zayns. Jag fixade fort håret så det såg skapligt ut och försökte värma andiktet genom att gnugga händerna mot det. Jag såg på Zayn genom spegeln som höll på att fixa sitt hår. Jag fnissade och vände mig mot han.
- What? Sa han lågt med ett flin på läpparna och satte sina händer runt min midja och tryckte mig mot han.
Jag la mina armar runt hans nacke och och svarade sen:
- No it's just that sometimes I wonder if you love your hair more than you love me...
- Oh shut up! Sa han och skrattade. Jag skrattade jag med och möttes sen av hans mjuka läppar mot mina.
- Is she your girlfriend, Zayn? Det var en len och mjuk röst som kom från Zayns kusin som var 4-5 år. Jag såg på Zayn som hade ett leende på läpparna och vände mig sen om mot den lilla flickan som stod där med en docka i famnen. Jag släppte Zayn och han sa:
- Yes she is, do you think she's pretty? Han böjde sig ner så han var nästan i samma längd som hon.
- Yes. Sa hon blygt och såg på mig. Jag log stort och böjde mig ner.
- But you're prettier. Sa jag och log mot henne. Wooww, and your dress is beautiful. Sa jag och ryckte lite i hennes klänning. Hon log stort mot mig. You know what goes with that dress?
Hon skakade på huvudet och väntade på att jag skulle svara.
- This. Sa jag och knäppte upp mitt halsband som jag hade hängandes runt halsen. Den var silvrig och hade ett litet hjärta hängandes. Jag satte på henne halsbandet och sa:
- You can have it, it's suits you more. Hon log stort och slängde sig i min famn.
- Thank you!! Sa hon med sin söta röst och sprang sen iväg till vardagsrummet där alla satt. Jag reste mig upp och det gjorde Zayn med.
- That was really nice of you babe. Sa han och pussade mig på kinden. Jag log och vi gick sen in till vardagsrummet.
Jag höll på och ta av mig mina byxor och lägga mig brevid Zayn. Vi hade haft jätte mysigt och kul alla tillsammans. Jag tog av mig blusen jag hade på mig och tog på mig en av Zayns t-shirts. Jag tassade bort till han och kröp ner brevid han i den varma sängen.
- Did you like your gift? Frågade jag och la min hand på hans bara bröst.
- Yes, I loved it. Sa han och pussade mig på hjässan. You?
- It's beautiful, thank you babe. Sa jag och pillade på kedjan som hängde runt min hals, Jag hade fått ett halsband med ett hjärta hängandes där det stod "You and me, forever and always, I love you" och på andra sidan stod det "Zayn + Annabelle" . Jag log åt tanken om att jag verkligen ville vara med han för alltid, He's my one and only.
Ni förtjänar inte en så här SKAMSET kort del men, oh well, bättre än inget! ;)
Hoppas ni gillar't!!!
KOMMENTERA!
6+ ? :)
Del 28- In love with an Angel ♥
Tidigare:
- Open your mouth. Sa jag och han gjorde som jag sa. Jag tog en vindruva från burken som låg på golvet brevid mig och Zayn. Jag siktade och kastade den, som planerat hamnade den i hans mun.
- Scooore!!! Ropade Zayn och en av sjukskörteskorna hyssade oss. Vi båda började fnissa. Zayns syskon och pappa hade åkt hem för att vila. Medans jag och Zayn satt här och larvade oss. Jag satt i hans knä med hans armar om mig.
- Thank you Annie, without you i wouldn't be able to do this. You're my bestfriend and the world greatest girlfriend. I love you so much that it hurts. Jag log stort och pressade mina läppar mot hans. Kyssen avbröts av att vi hörde ett pipande ljud in ifrån Trishas rum och läkare plus sjukskörterskor sprang in dit.
- Prepare heart and lung rescue. Var det ända vi hörde innan dörren stängdes igen med en smäll.
Både jag och Zayn reste oss fort upp. Zayn sprang fram till en sjuksköterska som stressat gick ut genom dörren.
- What's happening? sa han nervöst. Sjuksköterskan såg med medlidande ögon på han.
- You must be her son, am i right?
- Yeah, sa Zayn kort. Han var snart på väg att gråta, det hörde jag. Han snackade med sköterskan och vände sig sen om med en tom blick. Han satte sig ner på golvet igen. Han började snyfta. Och sen gråta. Jag satte mig brevid han och la en tröstande hand på hans kind.
- it's okay, viskade jag.
- No it's not, can't you see that she's dying, she's fighting for her life! That's not okay! skrek han och reste sig upp och det gjorde även jag.
Jag fick inte fram ett ord. Jag var chockad, sårad och kanske....lite rädd. Jag såg med stora ögon på Zayn. Han ångrade det han hade sagt. Jag backade bak ett steg.
- Ohh god, suckade han lågt. Babe, I'm so sorry. Fuck. Han täckte sitt ansikte med båda händerna. Jag backade ännu ett steg. Jag var lite sårad över att han fick ett utbrott på mig när jag bara försökte hjälpa han, men jag förstod han. Att sitta i en tråkig grå hall på ett sjukhus och bara i rummet intill sitter ens egen mamma och kämpar för livet. Det svider.
- Please forgive me, sa han desperat och tårarna rann ner för kinderna.
Jag tog först ett steg sen ett till och sen sprang jag och hoppade in i hans famn. Han brast ut i gråt. Jag kramade om han hårt och höll ena handen runt hans nacke och den andra i hans hår och lät han gråta ut på min axel.
- I'm sorry, viskade han.
- Noo, babe it's okay, sa jag tröstande och pussade han på huvudet.
Vi hade suttit på dom obekväma stolarna i några timmar nu. Jag gäspade stort och sträckte lite på mig.
- Tired? frågade Zayn.
- No it's okay, sa jag och log mot han. Han log tillbaka och drog in mig i en varm kram. När den mysiga kramen var slut kom en sjuksköterska ut från rummet där Zayns mamma låg i, hon hade ett leende på läpparna. Vi reste oss fort upp och gick fram till henne.
- How is she? frågade jag.
- She is okay and will be herself again in a few weeks, just give her time to heal. The doctors said they didn't think she would survive cause the injury was so serious, but she did and that's all that counts right? sa hon och log stort mot oss. Hon gick därifrån och jag såg på Zayn som hade världens bredaste leende på läpparna. Jag kramade om honom hårt och han snurrade runt runt några varv. När jag hade fötterna på marken igen pressade jag mina läppar mot hans.
- Lets go in, sa han och nickade mot dörren. Vi banade oss till dörren och klev in i rummet. På sängen låg Trisha med ett stort leende när hon såg oss. Hon hade ett stort plåster på huvudet och dom hade lindat runt bandage runt händerna. Hon såg trött och sliten ut.
- Hey mom, how are you feeling? sa Zayn och satte sig på stolen brevid sängen.
- I'm alright love, sa hon och log mot oss. Zayn would you mind, I ould like to talk to Annabelle alone. Jag stelnade till. Varför ville hon prata med mig? Gillade hon mig inte? Oh god.
- Sure, sa Zayn. Han såg lika förvirrad ut som jag. När dörren stängdes igen efter Zayn vände jag mitt huvud mot Trisha och log snett.
- Come here love, sa hon och klappade på sängen. Jag tvekade men gick sen och satte mig.
- I wasn't like this i wanted to meet you, sa hon och skrattade till. But now i have. Jag log mot henne.
- When I get out of this boring hospital you and me and maybe the girls can do something together, just us girls?
- Yeah, I would love that, sa jag glatt.
- Great! sa hon och log. I heard Zayn yell before it sounded like he was mad, what was that about? frågade hon nyfiket.
-Yeah, he was worried that you would...die and i tried to comfort him but he was too upset and got mad but he didn't mean too yell, sa jag och hon nickade.
- oh that boy, suckade hon men sa sen: You know he never have looked at a girl in the way he looks at you. Jag sprack upp i ett stort smile.
- Really?
- Yes love, he loves you, hon log stort mot mig och jag log tillbaka. Det kändes bra att prata med Zayns mamma. Det känndes som att jag har känt henne hela livet. Jag avbröts i mina tankar av att resten av familijen Malik kllev in i rummet.
- Mooooom!! ropade Safaa och sprang fram och kramade om sin mamma.
- Ohh love, sa Trisha och kramade om sin dotter. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till Zayn som hade ett stort leende på läpparna. Jag kramade om han och viskade i hans öra.
- I told everything is going to be fine.
- Yes, yes you did, sa han och pussade mig på hjässan.
1 VECKA SENARE, LONDON
- Annniiiieeee!!!! ropade Alanah och sprang fram till mig. HOn omfamnade mig i en kram.
- Heeyyyy! skrattade jag.
- I've missed you so much!
- I've missed you too! sa jag och höll om min bästis.
- What?! Haven't you missed me? hörde jag någon säga. Jag kände mycket väl hans irländska accent. Jag släppte Alanah och sprang fram till Niall.
- Of courde I've missed you my little irish buddie! Jag kramade om han hårt. Jag släppte han och han gick fram till Zayn.
- Heey bro, how are you feeling? sa han och kramade om han.
- I'm all good, sa han och log.
- That's our Zayn, sa Alanah och la en arm över Zayns axlar. He's always happy even if i ruin his hair, sa hon och ruffsade till hans hår.
- Ohh girl you didn't just do that! utbrast Zayn. Zayn började springa efter Alanah och för att ruffsa till hennes hår också. Det var ju bådas precious little baby.
- Niall i need help!!! skrek Alanah och försökte skydda sitt hår.
- Do you know them? sa Niall.
. Nope, sa jag kort och vi gick in i huset.
Och det var den sista delen för den här novellen!!!! Nae skoja, vi håller kvar Annabelle och Zayn ett litet tag till. Dålig uppdatering. Check. Idé brist. Dubbel check. Behöver jag er hjälp med idéer? Jaaaaa!! Kommentera om du har en idée coh vad du vill ha mer i novellen! Ni får ett bild löst bara för att jag inte har någon lust att leta efter bilder. KOMMENTERA BABIES!! :) x
Del 27- In love with an Angel ♥
Tidigare:
Han snyftade till igen. Jag satte ena handen på hans nacke och lekte med hans hår, så som han tyckte om, och den andra på hans händer.
Jag låste upp dörren och gick in i lägenheten. Jag slängde mina påsar på golvet brevid mig och kämpade att få av mig skorna. Jag såg även Zayns på skohyllan så han var säkert hemma.
- Zayn, babe are you home? Inget svar. Jag ropade igen. Zayn? Babe? Jag kollade överallt och gick till slut in i vårat rum. Jag såg Zayn sitta med ansiktet i händerna. Snyftade han?
- Babe? Sa jag lågt och satte mig brevid han.
- Zayn...babe, care to share? Han snyftade och tog bort händerna från ansiktet. Hans ögon var rödsprängda, det gjorde ont att se han så. Jag såg på han och strök han lätt på kinden. Han tog ett djup andetag och sa sen det jag aldrig jag skulle få höra.
- My mom got hit by a car and they don't know if she's gonna make it. Det sprutade ut tårara från hans ögon. Jag stod där chockad. Jag omfamnade han i min famn och höll om han hårt. Jag lät han gråta ut. Det var det minsta jag kunde göra, att vara där för han. Det skulle jag alltid vara, nu var det min tur att stötta han. Om hans mamma inte kommer klara sig måste han vara där vid hennes sida.
- Babe, c'mon we're going to Bradford.
- What? Sa han hackigt.
- Yes, you heard me. We're going to Bradford me and you, your mom needs you now and you need her, I'm gonna be here by your side all the time. Sa jag och log snett. Jag torkade bort en tår från hans kind med min tumme.
Han sa inget utan nickade bara. Det dög för mig. Jag reste mig upp och började packa en väska med mina kläder och en med Zayns. När jag hade packat klart ringde jag först till killarna och berättade att jag och Zayn skulle till Bradford. Precis när jag skulle ringa en taxi fick jag ett samtal av Paul. Jag hade hans nummer ut i fall att.
- Hi, It's Annabelle.
- Heyy Annie, I heard that you're going to Bradford with Zayn, I have alredy fixed a car you can be there till she gets better. Sa han medlidande.
- Thank you Paul, he's devastaded.
- I can imagine, Good luck sweetie. Call me if anything happends.
- Yeah, I will. Bye. Jag la på och gick till Zayn.
- Thank you. Sa han lågt och kramade om mig hårt.
- Anything for you, lets go now the car waits outside. Sa jag och vi gick hand i hand ut.
Vi satte oss i bilen och chaffören gasade.
- I love you. Sa Zayn tyst.
- I love you too. Sa jag och pussade han lätt på kinden.
NÅGRA TIMMAR SENARE
Jag stormade in i sjukhuset med Annabelle efter mig. Jag gick fram till recepetionen och frågade:
- Hi, I'm here to see my mom, Trisha Malik, where is her room? Hon såg först på mig sen på Annabelle och kollade ner i sina papper.
- She's in room 137, second floor, but you can't go in there she needs to rest. Sa hon spydigt. Jag sket i henne och drog med Annabelle. Jag tröck på knappen så att hissen skulle åka ner. Jag stampade lätt med foten i golvet och bet mig hårt i läppen så att tårarna som jag lyckats hålla inne ett tag inte skulle komma. Jag märkte hur Annabelle iaktog (?) mina rörelser och såg på mig medlidande. Jag tog hennes hand och pussade den innan vi klev in i den stora hissen. Annabelle tröck på knappen med siffran 2 och dörrarna stängdes. Hon vände sig om mot mig igen. När vi var uppe öppnades dörrarna med ett "pling" och vi gick ut. Vi började fort leta efter rum 137, det var inte svårt att hitta det eftersom utanför ett rum satt det ansikten som jag mycket väl kände igen. Jag flätade ihop min och Annabelles fingrar och vi gick fort fram till dom.
- Dad? Harklade jag mig och han såg upp med rödsprängda ögon.
- Zayn? Sa han chockat och hoppade upp och kramade om mig. Jag kunde inte hålla mina tårar inne mer. Jag lät dom långsamt rinna ner för mina kinder. Efter det kramade jag om Doniya, Waliyha och Safaa. Jag vände mig om mot Annabelle och sa:
- Guys, this is Annabelle, my girlfriend. Jag såg på henne att hon var nervös för att hon höll på med sina naglar och det gör hon alltid när hon är nervös.
- Hi. Sa hon med en osäker stämma och vinkade med handen. Alla hälsade och dom började små prata lite. Dom verkade gilla henne, men vem gör inte det? Jag gick fram till det lilla fönstret som man kunde se in till rummet. Där låg min älskade mor. Hon hade slutna ögon och slangar här och var. Det gjorde ont att se henne så sårbar. Jag kunde inte se mer så jag vände mig om och satte mig ner på golvet och lutade mig mot väggen. Jag hörde hur allt mummel tystnade och kände allas blickar mot mig. Även fast jag hade mitt huvud ner grävt i händerna.
- Who want's to eat? We have been here for a while. Harklade sig pappa.
- I'm not so hungry so I'll stay here. Sa Annabelle. Jag lyfte på huvudet och såg att hon kramade om min yngsta syster Safaa. Det var inte så här jag ville att dom skulle träffas. Och tänk om min mamma aldrig skulle få träffa mitt livs kärlek? Fan. Nej. Sluta tänk så, hon kommer klara sig. Sluta. Sluta. SLUTA. Jag höll nu ena handen i håret och den andra för ansiktet. Jag såg i ögonvrån hur Annabelle slank ner brevid mig.
- Zayn. Jag svarade inte utan visste att hon skulle fortsätta. I want to meet her. Now. Jag såg på henne, hon var allvarlig.
- The doctors won't let us in.
- Screw them I'm gonna make sure we get to meet her. Sa hon bestämt och reste sig upp. Jag hörde hennes fotsteg eka i hallen. Hon fick mig att le av hennes envishet. Efter 10 minuter kommer hon tillbaka med ett nöjt leende.
- What did the say? Frågade jag med en hackig röst.
- Come on, I convinsed them. Jag log svagt och reste mig upp igen. Vi gick fram till dörren och jag öppnade den långsamt. Jag gick långsamt över golvet och satte mig på en stol brevid sängen. Jag tog tag i hennes hand som var lindad i bandage (?) och lutade mitt huvud mot den. Jag grät tyst och sa sen:
- Mom...please...I promise to visit more often, I'll do anything. Just wake up....please. Viskade jag. You can't go. Not now. We need you, please. Annabelle kramade om mig bakifrån och pussade mig på kinden. Jag höll ena handen ihop flätad med Annabelles och höll ett hårt grepp om mammas hand.
- Zayn. Det var en hes och tyst röst. Jag vände mig om mot min mamma som iaktog mig och Annabelle.
- Mom. Utbrast jag. Jag höll om hennes hand med båda min händer.
- I've missed you so baby, how are you? Frågade hon som att inget har hänt. Jag såg på henne förvånat och sa sen:
- I've missed you too and i'm fine or was...
- If i would be you i think i would be "fine" every second with a beautiful girlfriend as yours. Sa hon och log. Jag log stort och vände mig om till Annabelle som hade gått och satt sig på en bit bort från sjukhus sängen.
- With her I'm more than "fine" mom, with her....words can't describe what's going on in my head when she's near. Jag log stort och betraktade Annabelle som var inne i en tidning.
- She's beautiful, and she sure does have a beautiful soul Zayn, I saw when she comforted you. Jag såg lite förvirrat på min mamma och sa:
- What? How long have you been awake?
- Long enough to know that she is something special. Jag log stort.
- So...How are you feeling?
- Zayn baby, I'm going to be fine, i know that. Sa hon och strök mig på kinden. Now I want to talk to Annabelle. Sa hon och blinkade med ena ögat. Jag log.
- Babe? Hon hoppade till och kollade på oss sen.
- Yeah? Jag skrattade åt hennes reaktion och sa:
- Come over here. Hon log och la ifrån sig tidningen och kom fram till oss. Jag log stort och hon besvarade mitt leende innan hon vände sig om till min mamma.
- Hi, Nice to meet you Trisha, how are you feeling? Hon kollade ner på sina naglar och sen upp på min mamma.
- I'm fine love, nice to meet you too, I've heard a lot of things about you. Sa min mamma och log.
- Good things, i hope?
- It's hard to not to tell people good things about you. Sa jag och drog henne mot mig så att hon satt i mitt knä. Hon log genererat och pussade mig snabbt på kinden. Vi satt och pratade länge innan det knackade på dörren och in kommer resten av min familj. Jag och Annabelle bästamde oss att gå ut så att dom andra fick spendera lite tid med mamma.
- Open your mouth. Sa jag och han gjorde som jag sa. Jag tog en vindruva från burken som låg på golvet brevid mig och Zayn. Jag siktade och kastade den, som planerat hamnade den i hans mun.
- Scooore!!! Ropade Zayn och en av sjukskörteskorna hyssade oss. Vi båda började fnissa. Zayns syskon och pappa hade åkt hem för att vila. Medans jag och Zayn satt här och larvade oss. Jag satt i hans knä med hans armar om mig.
- Thank you Annie, without you i wouldn't be able to do this. You're my bestfriend and the world greatest girlfriend. I love you so much that it hurts. Jag log stort och pressade mina läppar mot hans. Kyssen avbröts av att vi hörde ett pipande ljud in ifrån Trishas rum och läkare plus sjukskörterskor sprang in dit.
- Prepare heart and lung rescue. Var det ända vi hörde innan dörren stängdes igen med en smäll.
Här får ni en efterlängtad del! Vad händer med Zayn's mamma? Överlever hon? Vad tror ni?
Och förlåt att den kom lite sent, hehe ^_^
KOMMENTERA BABES! XX
Del 26- In love with an Angel ♥
Tidigare:
Vi svängde in och parkerade bilen efter att ha varit och ätit på Nandos. Vi hoppade ut och gick mot bagaget. Jag öppnade den och plaserade en över den andra och lyfte dom. Jag gjorde en grimas för att dom var så tunga och började gå sen. Jag hörde Annabelle skratta i bakrunden. Jag struntade i det och fortsatte in i trapphuset. Jag gick mot hissen och tröck på knappen så att den skulle åka ner. När den väl kom ner hade Annabelle också kommit. Vi la in lådorna och gick sen för att hämta dom andra.
zaynmalik1D @zaynmalik
- Zayn. Sa hon allvarligt.
- Yeah? Sa jag och såg på Annabelle men blickade ut mot trafiken igen.
- I....I....I want Nandos. Hon kollade på mig med en grav allvarlig blick men brast sen ut i skratt. Jag skakade på huvudet och skrattade.
- Lets go to Nandos then!
Jag pustade ut och satte mig ner i soffan. Annabelle skrattade åt mig och sa:
- Tired? Jag skrockade lågt och sa:
- No, just a lot. Hon fnissade och satte sig sen brevid mig. Hon la sen sitt huvud i mitt knä och tog upp sin mobil ur sina mjukisbyxor. Bara för att tog jag upp min också. Jag gick in på twitter och scrollade igenom mina mentions. Jag öppnade rutan där man skriver en ny tweet och tog ett kort på alla kartonger som låg lite här och var. Jag laddade upp den och skrev:
zaynmalik1D @zaynmalik
Ohh god she's taking over ! :O pic.twitter.com/EKfiF0Cf
Jag log för mig själv och tröck på "Tweeta" . Efter bara några få sekunder började alla fans spamma min mentions så jag loggade ut för att mobilen började lagga. Jag slängde en blick på Annabelle som såg på mig med höjda ögonbryn. Jag visste att hon hade sett min tweet. Jag skrattade och pussade henne lätt på läpparna.
Zayn skulle på någon interjuv idag så jag var aldelles ensam hemma. Alanah var sjuk så jag hade absolut inget att göra. Jag hade på mig ett par rutiga pyjamasbyxor och ett linne. Jag kände hur min mage började kurra så jag bestämde mig att äta något. Jag tog på mig mina fluffiga tofflor och gick ut till köket. Jag fixade snabbt en macka och o'boy, min favorit, och gick sen ut till vardagsrummet. Jag slog på tv:n och zappade bland kanalerna. Jag fasnad framför ett gammalt avsnitt av One Tree Hill. När avsnittet var slut log jag i en konstig position som var förvånads värt bekväm. Jag suckade för mig själv av min otroliga utråkighet och tog min mobil som låg på soffbordet. Jag klickade upp min och Alanah's konversation och skrev in ett snabbt sms innan jag gick för att dusha. "It's all your fault that I'm bored! Next time you're bored I'm gonna make sure that I'm sick too! :/"
När jag kom ut ur dushen slog det mig. Med bara handuk runt mig och vatten droppandes från mitt hår sprang jag till min mobil. Jag bläddrade genom mina kontakter och stannade när jag såg det jag sökte efter. Eleanor. Jag tröck på "call" och väntade på att hon skulle svara.
- Eleanor! Svarade hon glatt.
- Hi El, It's Annabelle!
- Ohh Annie! I thought you were dead! How are you? Jag skrattade och svarade sen:
- I'm great, you?
- I'm all good. Sa hon glatt.
- Wanna go out and do something, maybe...Sa jag.
- Maybe...Fortsatte hon.
- SHOP!
- SHOP! Utbrast båda samtidigt. Både jag och Eleanor skrattade och sen bestämde vi att vi skulle mötas klockan 1 vid starbucks. Jag sa hej då och la på. Klockan var 12 så jag hade en timme på mig. Jag gick till mitt och Zayns rum och fortsatte in till det lilla rummet som Zayn hade fixat som min W.I.C. Jag minns hur glad jag blev. Den här var mycket större än den jag hade i min förra lägenhet. Efter en stunds letande fick det bli ett par svarta byxor, rosa stickad tröja och smycken.
Jag slängde en blick på klockan och såg att den var tio i ett. "Shit". Jag måste skynda mig. Jag sprang ut till hallen och tog på mig mina älskade Jeffery Campbell och min skinn jacka. Jag nårpade åt mig min väska och låste dörren efter jag gått ut. Jag sprang ner för trapporna och ropade på en taxi när jag stod på trottoaren. En taxi körde till kanten av trottoaren och jag hoppade in.
- Starbucks. Sa jag och han gasade. När jag var framme betalade jag taxi chaffören och klev ur bilen. Där stod hon. Precis som vi hade bestämt.
- Heeyyy El!! ropade jag och sprang fram till henne.
- Hii Annie! hälsade hon.
- Lets go I have a lot to buy, but not plenty of time. Sa jag och drog henne efter mig.
- I'm fine, thanks for asking. Sa hon ironiskt.
- Yeah, yeah. Sa jag och vifftade med handen i gest att jag inte bryr mig. Vi båda började skratta och första stopp fick bli Top Shop.
- So how's things with you and Zayn? Frågade Eleanor mig när hon stod inne i en hytt och provade en skjorta. Jag log för mig själv och sa:
- Everything is great, how's things with Boo Bear? Frågade jag. I heard he bought you same PJ's as his. Hon stack ut huvudet och gav mig en ond blick.
- What? I think they are nice! With all the colors and......stripes.....and....stuff.
- Oh shut up, Annie! Sa hon och jag skrattade. Can you get this in black? Thank you! Sa hon och kastade en vit skjorta på mig. Jag suckade och hörde henne fnittra inne från hennes hytt. Jag ignorerade det och gick för att hämta en annan skjorta. När jag letade efter skjortan hörde jag killarnas låt One Thing spealas i högtalarna. Jag log för mig själv och gick tillbaka till Eleanor.
- Here you go El. Sa jag och drog för drapperiet.
- Annabelle! What the heck, I'm just in my bra!
- Ohh sorry!...But it's a nice bra, where did you buy it? Frågade jag.
- I know right- Sa hon och log- I bought it i- ohh just go out! utbrast hon och knuffade ut mig. Jag skrattade för mig själv och sjönk ner i den allt för sköna soffan.
Jag låste upp dörren och gick in i lägenheten. Jag slängde mina påsar på golvet brevid mig och kämpade att få av mig skorna. Jag såg även Zayns på skohyllan så han var säkert hemma.
- Zayn, babe are you home? Inget svar. Jag ropade igen. Zayn? Babe? Jag kollade överallt och gick till slut in i vårat rum. Jag såg Zayn sitta med ansiktet i händerna. Snyftade han?
- Babe? Sa jag lågt och satte mig brevid han.
Tråkigt mellan kapitel, men nu börjar det hända greeejjjjooor! :)
KOMMENTERA!! Det är ni ju världsbäst på! ;) xx
SKIT I STAVL FELEN, JAG ORKAR INTE RÄTTA DOM!
Del 25- In love with an Angel ♥
Tidigare:
Jag sprang irunt i lägenheten och mitt mål var att inte få en flytt-kartong över huvudet.
- Noooo, Zayn stop it! Skrek jag så det ekade i den tomma lägenheten som innan hade varit full med möbler.
- I've been thinkig about a thing... Började jag.
- Yeah. Sa hon medans hon gjorde små åttor på min mage.
- Do you wanna move in with me? Or is it to early? Hon skrattade lågt och log sen stort mot mig.
- You want me to? Frågade hon.
- No, thats why I'm asking. Sa jag ironiskt och hon skrattade. Jag såg in i hennes kristall blåa ögon och sa:
- So?
- Yes, I'd love to move in with you. Jag kände ett lycko rus som for genom min kropp och slutade upp vid mina läppar där det bredde ut sig till ett leende. Jag kysste hennes läppar och log stort efter.
Jag sprang irunt i lägenheten och mitt mål var att inte få en flytt-kartong över huvudet.Jag hade redan i slutet av månaden kunnat flytta ut ur min lägenhet. Just nu så höll jag på och packa ihop det sista som var kvar, men det gick inte så bra för att Zayn höll på att jaga mig.
Jag hoppade över flytt-kartonger, böcker, kläder, praktiskt taget allt som stod i vägen. När han fick tag på mig landade vi båda på golvet med en duns. Både jag och han brast ut i skratt. Han låg ner på golvet och jag ville jävlas med han så jag satte mig på hans mage och började kittla han. Skrattandes tog han tag i mina handleder så att jag inte kunde fortsätta. Jag forsökte kämpa emot men han var så mycket starkare.
- Why do you have to be so strong?! Lipade jag medans han fortfarande höll i mina handleder. Jag såg in i hans vackra bruna ögon och räckte ut tungan.
- If I was weak I wouldn't be able to protect you. Sa han och log snett. Jag log genererat och lutade mig fram för att kyssa han.
- Come on love birds we need to finish this! Avbröt Liam oss när han kom in i det som hade varit vardagsrummet.
Jag skrattade lågt och reste mig upp.
- It was actually- sa jag och räckte fram handen för att hjälpa Zayn upp- your friend over here who was attacking me with a box. Han skrattade och lyfte en låda.
- What the heck is in here?! Utbrast han.
- Oh in there, It's just clothes.
- It weighs tons. Klagade han.
- I know right, girls with their stuff. Sa Zayn och himlade med ögonen. Jag såg på först på Liam sen på Zayn.
- Ohh shut up already, I bet you have more clothes than me. Sa jag började packa ner lite böcker. Dom svarade inte utan gick ut med lådorna till Zayns bil. Jag satte mig ner och var precis på väg att packa ner en bok när något föll ur den. Jag tog nyfiket upp den och såg att det var en bild på mig och min mamma när jag var ungefär 2-3. Det var sommar och vi var på en äng.
Vi hade inga bekymmer då. Det var innan allt hände. Då hade inte i mina vildaste drömmar trott att jag skulle bo i London och vara ihop med en kille från ett värld kännt pojkband. Och jag hade inte trott att mamma inte skulle strunta i mig för att pappa lämnat oss. Det kändes som att jag fick ett slag i magen, rakt in i kistan. Jag kom ihåg när jag flyttade från Birmingham. Jag hade fyllt 18 och bestämde mig för att flytta från allt dåligt och börja om. Jag var 19 nu och har bott här i ett år snart och inte hört av mamma sen dess. Jag minns hennes ord "Kom inte tillbaka hit om du inte har några pengar kvar". Alla känslor bara bubblar inom mig och jag kunde inte låta bli. Jag brast ut i gråt. Ibland var det skönt att få gråta ut men det är äckligt. Jag hörde röster ute i hallen, det var Zayn och Liam. Fort torkade jag bort tårarna som runnit ner för mina kinder och stoppade tillbaka kortet i boken.
- Are you done babe? Hörde jag Zayn säga. Jag nickade frånvarande och kollade ner i mina händer.
- Are you done babe? Frågade jag Annabelle när jag och Liam kom upp till hennes lägenhet igen. Hon nickade och kollade ner i sina händer. Jag såg att någonting var fel, men vad visste jag inte. Hade hon kanske fått hat igen? Eller var det något annat? Hon snyftade till och då visste jag att det var något fel.
- Babe...? Sa jag lågt. Hon svarade inte så jag försökte igen.
- Annabelle?
- Yeah. Mumlade hon knappt hörbart. Jag visste att något var fel. Jag gick och satte mig brevid henne på golvet med mina armar runt henne. Hon log lutad med sin panna mot mitt bröst och andades djupt.
- What is it? Frågade jag henne lugnt och strök henne på kinden. Hon svarade inte men efter ett tag tog hon ett djupt andetag och öppnade en bok. Där i låg något, hon tog upp det och det visade sig vara ett kort på henne och hennes mamma. Nu fattade jag varför hon var så ledsen. Hon började berätta om kortet och jag märkte att hon försökte hålla in gråten. Jag såg Liam stå och kolla på oss. Han gjorde en jag-går-nu blick och jag log tacksamt.
När vi hade suttit ett tag i tystnad så harklade jag mig.
- Do you want to finish this so we can go home? Frågade jag försiktigt. Han nickade och log mot mig.
- Thank you for always being here for me. Sa hon och log snett.
- Always and forever. Sa jag och pussade henne på pannan. Come on now. Sa jag och reste mig upp.
3 timmar senare satt vi i bilen på väg hem till min, nej, våran lägenhet. Jag hörde en bekant låt som började spelas på radion. Jag höjde och började sjunga eller snarare skrika med.
- Get out, get out, get out of my head and fall in to my arms instead!! Sjöng så falskt jag kunde till en skrattandes Annabelle.
- I don't, i don't, don't know what it is but I need that one thing, you've got that One Thing!! När låten var slut sänkte jag volymen som överröstades av Annabelles skratt.
- Do you always sing along to your own songs? Skrattade hon.
- Yes, It's a have too! Sa jag med tjej röst.
- Zayn. Sa hon allvarligt.
- Yeah? Sa jag och såg på Annabelle men blickade ut mot trafiken igen.
- I....I....I want Nandos. Hon kollade på mig med en grav allvarlig blick men brast sen ut i skratt. Jag skakade på huvudet och skrattade.
- Lets go to Nandos then!
Här får ni en kortis! Vad tycker ni? Kommentera!
+6 :)
