IN LOVE WITH AN ANGEL

---

Niall hade bjudit över Annabelle och en kompis till henne, vi skulle ha filmkväll. Vi hade hyrt några filmer och köpt en massa godis och snacks. Jag hade faktiskt saknat Annabelle. Jag hade saknat att få höra hennes mjuka rösta, hennes klingande skratt och hennes närhet. Helt plötsligt avbröts jag ur mina tankar av att dörrklockan ringde.

- Jag tar det! ropade jag och reste mig ur soffan. Jag gick med snabba steg till dörren. När jag öppnade den möttes jag av den vackraste flickan jag någonsin sett, Annabelle.

- Zaayyyn! utbrast hon och hoppade upp i min famn.

- Have you missed me? skrattade jag och kramade om henne.

- No of course not, why whould i sa hon ironiskt.

- Wuuuuut, you haven't?! sa jag överdramatiskt och gick närmare henne, Well i have missed you...alot. viskade jag i hennes öra. Hon rodnade lite och kollade ner på marken och upp på mig igen.

- It's hard to not miss you sa hon och blinckade med ögat. Jag flinade lite åt henne och hälsade på hennes kompis.

- I'm Zayn sa jag och sträckte fram handen.

- I'm Alanah sa hon glatt.

- Nice to meet you, Alanah! sa jag och började röra mig mot vardagsrummet med Annabelle och Alanah hack i häl.

När vi kom in i vardagsrummet hoppade alla på Annabelle och bombaderade henne med kramar.

- Take it easy guys, you might scare her away. sa jag och hånflinade åt dom. Dom hälsade på Alanah och jag såg att Niall log lite extra när han kramade om henne. " it seems like our little leprechaun has fallin in love..." Tänkte jag och satte mig ner i fotöljen. Vi valde film det fick bli "Abduction". Vi satte in filmen och det blev tyst. Som vanligt kommenterade Louis allt, även fast det bara har gått 10 minuter i filmen så har han redan blivit tillsagd flera gånger. Jag sneglade lite bort mot Annabelle, jag märkte att hon satt och kollade på mig istället för filmen. Jag log och hon log tillbaka. Och mitt från ingen stans reser hon sig upp och kommer fram till mig.

- Can i sit here with you? viskade hon och log snett. Jag blev faktiskt glad att hon frågade.

- Of course, come here sa jag och klappade händerna på låren som gest att hon kunde sätta sig. Hon log som svar och satte sig i min famn. Jag kollade mot dom andra som satt i soffan och märkte att Harry satt och flinade. Jag vände mig om och kände att Annabelle lutade sig mot mitt bröst. Jag lekte med hennes hår. Hon kollade upp på mig med hennes isblåa ögon och log. Jag kom på att hon hade sagt ja till att gå ut med mig, jag passade på att fråga när. - Wanna go out with me on friday? viskade jag lågt. Hon dröjde ett tag innan hon svarade.

- Yees, sa hon och nickade.

- Great, i'll pick you up at 8pm.

- I'll be waiting sa hon och flyttade sig lite för att göra det bekvämare. Jag fortsatte att leka med hennes hår efter ett tag kände jag att hon andades tyngre hon hade somnat i min famn. Även jag somnade kort där efter.

Jag vaknade och reste mig fort upp och kollade vart jag var. Nu minns jag att jag var hos Niall och dom andra killarna. Efter texten rullade och alla hade somnat utom Niall. Jag kollade upp på han och märkte att jag hade råkat slumra till på han. Han kollade på mig och log stort jag log lite blygt tillbaka.

- ehh sorry that i fell in sleep on you...

- No worries, i kinda liked it sa han lågt. Sa han just det där?! Han är bara för SÖT! Jag kollade på han och log.

- What do you wanna do? Everyone else is sleeping so it seems like it's just you and me. viskade han.

- Can we take a walk out side, i really need some freash air.

- Sure, let's go. sa han och reste sig upp. Han sträckte fram handen till mig jag tog tag i den och reste mig upp. Jag fick låna en av Niall's hoddies eftersom det var lite kallt att gå i min tunna jeans jacka. Vi gick ut och började vandra i mörkret tysta. Det va inte direkt en pinsam tystnad.

- So tell me a little about yourself sa han. Säkert för att bryta tystnaden. Vilket jag inte hade något emot.

- Okay, my name is Alanah Taylor, i'm 18 and just moved here to London. Jag sneglade lite på han och såg att han log stort. Det leéndet fick mig att bli varm inombords. Uhhm...fortsatte jag. Music is a big part off my life, when my sis- där slutade jag. Jag fortsatte gå. Jag kunde inte berätta det. Det var för jobbigt.

- When your what... fortasatte han.

- No, nothing. It's a long story. Fick jag fram och svalde. Nu började jag tänka på allt som hänt. Hur allt gick så fort. Hur min lust att leva försvann efter det. Jag kände att mina ögon började glänsa av tårarna som vilken stund som helst skulle komma.

- I have time, sa han. Jag märkte att vi hade gått långt och nu var vi vid en lekplats. Jag nickade mot han och satte mig på en gunga. Och tänkte igenom allt. Att jag nu skulle berätta något som jag har hållit inom mig i en lång period nu. Jag var fortfarande tyst. Niall kollade på mig med hans kristallblåa ögon. Dom såg oroliga ut.

- Is something wrong frågade han. If you don't want to tell me it's okay. fortsatte han. Jag kollade på han och log. Jag tog ett djupt andetag och började.

- We were on our way to a song lesson. Me and my twin sister Ariana. We were about 12 years old and had just discovered the passion in music. Hand in hand we walked over the road and had no clue what would happen next. Jag tog ett djupt andetag och kollade på Niall som satt och lyssnade. I held a piece of paper with lyrics for a song we would sing that day. It was a windy day. I was going to shove it in my bag when the wind grabbed it and flew it to the middle of the road. Ariana said she could go and get it. Nu kände jag att några få tårar började rinna ner för ansiktet. Niall såg på mig sen så reste han på sig och drog iväg mig till en bänk där vi satte oss och han la hans arm över mig. - Go on, viskade han. Jag tog ännu ett djupt andetag och fortsatte.

- She ran to were the paper had gone without looking for, a car comes in full speed in the direction of Ariana. I saw that the car was coming and shouted to her that it's a car on the road and she must hurry. Nu sprutade tårarna ut. Everything happend so fast. I saw my dearest sister get hit by a car right in front of my eyes. I was broken. I didn't know what to do, i blamed my self. I should've been me who died. I deserved to die, not her. Nästan skrek jag. Niall drog in mig i hans famn och tröstade mig. - Without the music i wouldn't be alive right now, the music helped me to recover. And thats why the music means so much to me. Jag hade lugnat ner mig lite nu. Jag ångrar inte att jag berättat för Niall. Det kändes bra att ha någon som lyssnar utan att ge "råd" ,utan bara lyssnar. Jag gillade Niall han var speciell, jag kunde vara mig själv med han.

- I'm so sorry for your lost Alanah. sa han lågt I know that your sister would be very proud of you right now. You are a smart, kind, beautiful and strong girl. sa han och tog sina fingrar mot hakan och lyfte upp mitt ansikte.

Jag kollade in hans ögon som kan få varje tjej på fall. Han log stort och jag besvarade leéndet med ett ännu större.

Jag torkade bort mina tårar och lite av min mascara som smetat ut sig. Jag såg säkert ut som en panda.

På vägen hem så kände jag att Niall tog tag i min hand. Jag kollade upp på han och log lite generat. Jag tog inte bort den, jag gillade det så. Och jag gillade Niall. När vi kom fram till deras hus igen gick vi fortfarande hand i hand.

- Thank you, Niall, fick jag fram från ingenstans.

- For what? frågade han lite förvirrat.

- For listening to me, for comforting me when i was weakest and for being you, sa jag lågt med ett snett leénde.

- Aye i'll always be there for you, you can call me in the middle of the night, i'll still be there for, you know that right? frågade han och kom lite närmare.

- Yeah, i know that, sa jag och tog ett steg närmare han. Vi stod nu inte så långt i från varandra. Allt kändes så bra. Jag tror jag har fallit för han. Nej, jag vet. Jag har fallit för Niall Horan.

---

Okkaayyy! Del 6, wut do ya fink ;P Lite blandade känslor. Igentligen skulle den här delen komma ut igår men jag fick idétorka men nu har jag en massa att skriva om! Nästa del kommer förmodligen ut imorgon! :) KOMMENTERA!

// Hajrija :) xx